Jag längtar ihjäl mig efter Anton!

ja, det är så sant, så sant… Anton, för de som inte känner till vem/vad han är så ska jag tala om det för dig.

Anton är planerat att vara min första Grand Danois. Har längtat konstant efter honom nu i hur många år som helst, men ännu så har jag ingen egen GD att ta hand om o kalla för min.

Jag drömmer om att ha min egen GD flera ggr i veckan, och drömmen blir mer o mer tydlig, mer härlig, men desto mer ledsen blir jag när jag vaknar o inser att drömmen var bara en dröm. Vet knappt vad man ska ta sig till längre…

Jag är inte speciellt orolig för att förlora mitt fokus på allt annat närjag väl har fått min älskade Anton. Snarare tvärtom. Då slipper jag längta efter en egen GD. Tror också att Anton skulle bidra till att boosta upp mitt fokus på att hålla mig lugn, och jag skulle garanterat må som en kung för resten av livet. Det är vad jag tror.

Nu ska jag bara se till att jag får min efterlängtade Anton, på ett säkert sätt. Jag måste ju se till att jag har råd med honom, och att jag har rätt foder o allt annat som kan behövas för att det ska funka.

För nu jävlar, startar det!