Jag surfar i bilen!

Vad fantastiskt det är att framtiden kommit så långt. Nu sitter jag i bilen, på väg upp till Norrland, och jag sitter online på nätet. Det är helt underbart! Än så länge har inte resan varit speciellt påfrestande, tack vare faktumet att jag har min dator i knäet. Kan dessutom ladda den via cigarettuttaget, så då slipper man ha det tråkigt på vägen upp. det enda jag saknar nu är ett par bra hörlurar, och min externa hårddisk.

Den gick ju tyvärr sönder för nån vecka sen. Råkade hamna på golvet när jag höll på o fixa med lite kablar. Hade tänkt titta på film i tv:n via datorn… det gick väldigt dåligt, men datorn klarade sig, men dessvärre gjorde min hårddisk… Hade ju lite fina grejer på den som man gärna hade velat titta på.

Äh, jag får klara mig fint med Internet och alla dessa program jag har på datorn istället. det borde gå bra.

Blev så himla glad häromdagen, sen mitt senaste blogginlägg. När jag då skrev om min plan om Grand Danois, o Anton så gjorde jag ju det för att bevisa för omvärlden att man inte är dum i huvudet bara för att man längtar ihjäl sig efter diverse ting. att jag vill har GD så himla mycket ska inte göra mig till nån knäppgök, och ingen annan ska oroa sig heller.

Det har kännts många gånger som om att ”bara för att…blaha, blaha” så ska bara just jag tänka mig för när jag gör något, eller vill något. Känns som om att bara jag går på toaletten så måste jag tänka över mitt beslut att jag faktiskt ska på dasset. Det känns väldigt överdrivet, men det är så jag har upplevt det.

Praktiskt taget allt jag har velat göra här i livet har jag blivit hindrad ifrån. Sen när jag väl frågar saker och ting om saker som jag vill genomföra NÅGON dag, så tolkar folk det som om att jag ska göra det direkt. Trots att så är absolut inte fallet. Jag börjar tröttna på det.

Därför valde jag att officiellt skriva ner min Grand Danois plan, så folk fattar att jag har en plan, och inte bara tänker ”skaffa vovve nu!”

Jag har dock gjort sådana misstag, köpt hund utan att planera inför det.  Det har alltid slutat i katastrof! Tror också mycket har berott på att jag dels lyssnat för mycket på andra idioter och dels för att jag varit dum nog och köpt fel ras.

Om jag nu ska tala om varför jag blev så glad häromdagen så berodde det på att min älskling Henrik faktiskt gillar min plan och förstår att jag menar allvar. det var oerhört glädjande att veta.

Nä, det blir lite varmt här i mitt knä nu, så ska låta datorn vila lite.

Har en katt med i bilen också, Viktor – helig birma. Jättego’ är han.
Ska nog kela lite med han en stund.

Älskar dig, Henrik!