I feel so stupid… and yet so good…

Jag förstår inte varför jag är så trög på att uppdatera min blogg hela tiden. Nu om något är det miljarders med grejer som flyger inne i huvudet som bara måste ut, men ändå så skriver jag inte ner alla tankar. varför? känns så totalt meningslöst… vill ju skriva, har hur mycket som helst att säga, men ikke. Det kommer bara inte ut. Blir så besviken på mig själv. Usch!

Håller också på att ändra om layouten på både hemsidan och bloggen. Hemsidan skall göras i flash hade jag tänkt, och bloggen ska få ett mer GD liknande stil, eftersom man ändå är så fruktansvärt galen i den rasen.

I natt drömde jag igen om Anton. Min framtida, första, svarta GD hane. Drömde att en kompis hade köpt en GD valp, svart som hon döpte till anton. Bara för att jag vill ha en svart GD hane som ska heta Anton. Han var så söt, o så duktig. Redan rumsren vid 8 veckors ålder, och jättelydig. Lystrade till namnet också. Han var så underbar…

Vågar knappt fortsätta prata om drömmen, då man blir alldeles för uppjagad över något man ändå inte kan få…

det har bestämts mycket under senaste veckan här. På både gott och ont. Det handlar om vad jag ska behöva göra för att få ordning på min ekonomi närmsta åren här. Det kommer krävas mycket, men å andra sidan hoppas jag att allt ordnar sig. Jag är rätt övertygad om att det kommer ordna sig. Men hur blir det med GD?

Henrik, älsklingen min godkände ju min plan som jag bloggade om sist, och det blev jag jätteglad för. Nu är bara frågan ifall det går att genomföra ett GD köp det här året, eller om man får vänta ett par år till – o gå helt galen på köpet. Visst så länge som han får jobb efter skolan nu i Juni så ordnar sig det mesta. då blir ekonomin enklare att ta hand om.

Nä, jag väntar nog på ett mirakel. Typ ”grattis, du har vunnit ett X antal 100 000 kr, varsågod o gör vad du vill.”

Just nu känns det som om att jag lätt skulle kunna offra nya kläder, ny dator, heminredning o allt annat skit man drömmer om o få köpa när ma har råd med det – bara för att få sin största önskedröm någonsin uppfylld.

Den drömmen heter ju Anton… min drömhund…
Vill bara ha honom… Känns som om att allt annat skulle lätt kännas mycket bättre om jag fick åtminstone den drömmen fixad. Jag skulle få sån ork, sån energi, och sån glädje av att veta att Anton är min, och att det inte är nån längtande verklighet längre, utan att allt är sant.

Går det att genomföra, tro?