Det går trögt, men det funkar i alla fall…

Jag sitter nu på bussen, och lämnade Kalmar för ca 50 min sen, och är nu snart framme i ronneby hos min älskling. Har varit borta från han alldeles för länge nu, och tror inte jag vill göra om det. Inte så här länge.

Det har varit skönt att vara uppe i sthlm o hälsat på släkten. Det behövdes, även om man knappt umgicks med nån.
Men fan vad jag har saknat Henrik. Det är något helt otroligt. Vi har ju dock hörts av varje dag, flera ggr. Även via det jättebraiga systemet Skype, och det har varit en glädje att se sin älskling på webcam. Det har kännts fint i själen.

Vad som känns ännu bättre är hur våra framtidsplaner kommer se ut. Oavsett om han får jobb, eller om det går åt helsike, oavsett om vi tvingas flytta till typ Uppsala för att han fått jobb, så är det helt ok. Oavsett vad som än händer så är det bra. Så länge det är han o jag.

Dock har jag känt mig dum senaste veckorna, då man haft mycket o tänka på. Mest handlar det om alla ekonomiska misstag man fått för sig att klanta till det för sig själv. Det är helt otroligt vilken skit jag sitter i. Allt för att man inte har nått tålamod, och för att man tror gott om folk. Sen har man ju varit så superstressad över att få ett jobb, att man nästan tappat fokuset på de små viktiga sakerna i livet.

Det som gör att jag känt mig så dum är att allt jag har jagat, allt jag har velat ha… har hela tiden funnits framför mig. Utan att jag förstått det. Utan att jag sett det. Henrik är svaret på allt jag någonsin kunnat önska mig. Både när det gäller intressen, barnfrågan, husbygge, inredning och allt annat som kommer emellan. Hur kunde jag vara så dum?

Dock är det här bara dumheter o sitta o gnälla i efterhand. Jag vet nu i alla fall vad jag har lärt mig utav de här senaste 7 åren som i stort sett bara varit kaos med förhållanden o ekonomi. Jag kan inte förklara riktigt vad det är, men jag kan känna den rätta känslan av vad jag har lärt mig.

Nu snart är det ca 30 min kvar innan jag får träffa min älskling igen. Det är en underbar härlig känsla att veta om att det inte är långt kvar. Sen kommer det vara ännu bättre när vi ses, och man får uppfylla allt man längtat efter senaste veckorna.

Jag är så kär, så jag håller på o spricka!

Älskar dig, Henrik!