Trött o seg, som vanligt…

Ja, idag har man latat sig lite, förutom då lite pluggande inom den två korta veckorskursen jag går för tillfället i Desktopp (sorgligt med ett försvenskat extra p, men vad ska man göra?) där jag då ska lära mig Photoshop Elements 5.0.

Än så länge är programmet jävligt lätt, eftersom man har lite erfarenhet från de andra photoshop programmen. Blir nog bättre när jag väl gör de två proven som behövs för betygsunderlaget. Då lär jag sitta som klistrad framför datorn för att experimentera med olika bilder. Det är skitkul!

För övrigt så råkade jag ju självklart sabba hemsidan igen… så den är lite halvt nere, som vanligt. Jag har aldrig någon tur med hemsidor verkar det som, men jaja… Jag vänjer mig. Den här gången var det inte så farligt. Allt är kvar o så, bara att jag måste skriva in texten igen på de olika sidorna, men det hade jag ändå tänkt göra i alla fall. Blev lite extra inspirerad sen jag hållit på med en engelsk version av hemsidan och bloggen. Verkar som att jag har lättare att få fram mitt budskap när jag pratar engelska, än om jag gör det på svenska… Gäller bara att öka på sitt kassa ordförråd. Det suger ju, som alla säkerligen känner till.

Jag har tänkt mycket på mitt uttal i engelska på sistone. Jag tycker jag faktiskt inte är så bra på den amerikanska dialekten längre… eller kanske har jag nog aldrig varit det. Fattar inte… Jag tycker jag borde låta som nån typisk vanlig new yorker bo, eller nån från California, men det gör jag inte. Jag vetefan hur det är jag uttalar saker och ting, men jag tycker inte det låter amerikanskt längre… Men jag hoppas det blir bättre.

Annars är livet som vanligt. Drar till Stockholm med älsklingen (om inte han i sista minuten måste iväg på nån intervju i Skottland eller Malmö) om en vecka, den 4:e juni. Blir bussresa då, skitjobbigt, men det bästa alternativet för den allt för tunna plånbok man verkar äga. Den är fylld mest utav kvitton och skräp, men sällan med kontanter och ett X antal slösbara tusenlappar på bankkortet. Det är förjävligt trist.

Hade jag haft pengar att spendera, hade jag först köpt mig en GD, sen massa leksaker, mat, tuggpinnar, säng, skålar o filtar m.m. Allt till min vovve… men nån sån har man ju inte. Längtar fortfarande ihjäl mig, så det är ju nått löjligt! Jaja, så här har ju ens liv sett ut de senaste 11 åren eller så. Bara att fortsätta längta ihjäl sig, och spela död eller nått. Tiden går ju så fort ändå. Snart har jag förhoppningsvis vovve ändå… Att orka stå ut med väntan, är det svåra…

Älskar dig, Henrik!