Morbid fascination driver en till vansinne…

Jag är fortfarande inte ok, tydligen. Jag vet själv om det, men jag har inte velat inse det. Jag har tydligen svårt att komma över mina ex. I alla fall när det gäller att prata om dem. Det var likadant när jag hade lämnat Gianni, och blev tillsammans med Mattias. Jag pratade om Gianni typ hela tiden och skilsmässan nämnde jag säkerligen allt för ofta. Problemet då var väl att ingen sa nått om att det var dumt av mig att fortfarande prata livligt om mitt ex. Inte förrän nu.

Tyvärr måste jag börja be om ursäkt till dig, Mattias för att jag nämner ditt namn i detta inlägg. Vill bara klargöra lite saker.

Henrik är den enda pojkvännen jag har haft som kanske brytt sig tillräckligt mycket om mig, och är fortfarande intresserad av att lära mig saker och ting om hur människor fungerar. Jag har t.ex. alltid varit mycket frispråkig när det gäller sex, och jag pratar ofta om det med mina vänner. Dock är de flesta av de här vännerna killar, och de har tydligen en stor möjlighet att missförstå mitt snack om sex. De tror oftast att bara för att jag gillar att prata om sex, så ska jag ha sex med dem, bara för att jag är så frispråkig. Jag har inte förstått det tidigare att det varit ett problem, för innan har det aldrig varit något problem. Inte förrän nu, och jag försöker göra det bästa av situationen för att jag inte ska låta folk missförstå mig, så därför har jag t.ex. slutat prata sex med mina kompisar som just är killar, för att det är enklast så. Jag har tyvärr inte så mycket tjejkompisar jag kan prata sex med för de flesta har inte så stor erfarenhet tyvärr med förhållanden och annat. Det är trist för dem, och jag hoppas att det ändras. Vill inte att mina vänner ska missa en sådan stor del av livet.

Dock när det gäller min ”morbida fascination” av mina ex som min älskling nyss uttalade sig om på msn, så kan jag förstå att det verkar vara dumt att jag ska återigen utsätta mig för en person som det inte gick så bra med att varken vara flickvän med eller vän för den delen. Någon morbid fascination skulle jag dock inte vilja kalla det hela för, utan faktum är att alla mina vänner jag idag umgås med här i Kristianstad området är jag vän med p.g.a. Mattias, som är då mitt ex. Därför är det tydligen rätt så normalt att man då väljer att prata om honom, eftersom en del av mina tjejkompisar har varit tillsammans med honom, och de andra är gemensamma vänner. Vet inte varför vi pratar så mycket om just honom, men antar att det blir så automatiskt. Han är fortfarande en god vän till våra gemensamma vänner, och jag vill att det ska fortsätta så.

För övrigt verkar det som om att Mattias mår jättebra idag, och är lycklig med sin nya tjej, så då får man ju önska han all lycka! Något annat verkar löjligt tycker jag. Jag är själv väldigt lycklig med Henrik, och tänker inte låta något hamna i vägen för oss, men då börjar man ju undra varför jag ständigt utsätter mig för situationer där jag återigen måste lära mig kommunikation och förstå hur annat folk funkar och att jag inte alltid kan fortsätta leva livet så som jag alltid levt det innan.

Jag är trött på dessa situationer helt enkelt, och jag är inte van vid ett liv fritt från drama och skit. Tror det är därför jag gör så här med. Jag måste alltid utsätta mig för något problem för att livet ska fungera verkar det som. Jag klarar inte av den här lugna vardagen…

Jag försöker ständigt utmana henrik, för och se till hur mycket han kan acceptera, och det konstiga är att han faktiskt accepterar praktisk taget allt. Varje gång han försöker lära mig nånting, då när en situation som t.ex. denna dyker upp så pratar vi om det, och han är ändå kvar. Det tycker jag är fantastiskt, för jag tycker jag sabbar vårt förhållande lite på reguljär basis med mina konstiga ”extåg” och andra konstigheter… Ändå stannar älsklingen kvar, och älskar mig bara mer och mer. Det uppskattas mycket.

Vet inte riktigt hur jag ska fortsätta. Åker till Stockholm på torsdag med älsklingen, och ska vara borta i typ 2 veckor. Ska bli skoj. Nu ska jag fortsätta plugga. Har prov och skriva i Desktopp. (fan jag stör mig på två p i Desktopp!)