Fler tankar om vänskap…

Häromdagen bröt jag vänskapen med en vän till mig från Åhus. Det var ett mycket bra beslut, och jag skulle ha gjort det för längesen egentligen. Faktum är att jag gått och tänkt länge på vilka mina ”äkta” vänner är, och vad jag definierar en bra vänskapsrelation. Jag har upptäckt rätt rejält att många av mina vänner håller inte måttet, och därför är det bra att göra en liten rensning.

Det finns också en till anledning till varför jag inte orkar med dåliga vänskapsrelationer. De stör mitt skolarbete, och jag förlorar fokus på det viktigaste jag har idag. Mitt liv som studerande på högskola. Inget jag tänker tjata om, men jag har väntat så länge på att få den här möjligheten, och idag har jag faktiskt lyckats. Jag tänker inte låta något sabotera min möjlighet till ordentlig utbildning, och den som står i vägen, får tyvärr backa undan. Skolan och min personliga utveckling mot mina egna mål får i det här fallet ställa sig först i kön.

Jag hade så gärna velat nämna namn, men det är så elakt. De flesta lär inte ens märka att vår relation rinner ut i sanden. En del av de här människorna har jag bara haft irriterande samtal med senaste tiden, och de är så korkade själva att det fattar inte hur irriterad jag blir på deras beteende, så de lär väl inte ens märka att man tagit bort vänskapen på Facebook, eller ens msn.

Jag blev oerhört sviken av min vän som jag bröt vänskapen med häromdagen. Han sa till mig att jag gör inte något annat än gnäller, men det enda jag gör är att jag ventilerar. Det jag också har gjort är att jag kämpat som fan för att få ordning på mitt liv. Någon som inte insett det är inte  min vän. Jag personligen ger typ aldrig upp, och jag kämpar på till sista blodsdroppen för att få mina mål att bli verklighet.

Det som sårade mig, var att den här personen ansåg att jag ALDRIG NÅGONSIN gjort något för att förbättra min situation, utan enbart fortsatt gnälla om det?! HUR FAN KAN MAN VARA SÅ ELAK?

Sånt där behöver inte jag, och personen i fråga behöver heller inte ha mig i sitt liv. Det är inte rättvist. Jag kräver kommunikation, och den andre personen kräver tydligen något helt annat. Vi har missförstått varandra, och det är ju mer trist än trist. Jag kommer inte sörja den vänskapen alls. En person som inte berikar mitt liv, utan enbart gör det mer surt, ska inte finnas i min omkrets.

Igår var jag helt förstörd. Deprimerad etc. Det är skitjobbigt, men mina känslor kan jag inte styra. Utåt sett kan det ha verkat som om att jag sörjde vänskapen, men det enda jag kunde tänka på var ”varför stör jag mig på detta? varför bryr jag mig så mycket? varför kan jag inte låta privata tankarna vara privata och låta dem stå utanför mitt liv som studerande? Svaret vet jag inte. Jag vet bara att det är oerhört irriterande att inte kunna styra sina känslor, och rikta dem åt rätt håll när det väl behövs.

Allt krut ska läggas på skolan. När detta är över, lär det inte vara några problem.