Meningslös oro.

Nått sånt kan man beskriva vad som händer i mitt liv just nu. Sitter konstant o oroar mig för både det ena och det andra, och det bidrar bara till ett dåligt tankesätt, och att fibromyalgin blir värre. Tack så mycket, till mig själv… eller vad då?

Är så jävla trött på mig själv nu, men samtidigt vet jag om att jag är en bättre människa. Det är i alla fall vad jag försöker inbilla mig själv. Tänker mycket på att vikten står stilla, och jag försöker acceptera faktumet att jag inte går ner eller upp. Alla tankar på det gör mig oerhört deprimerad, och jag hatar att vara deprimerad! Finns inget värre egentligen… allt går stadigt neråt när jag mår dåligt, och det är svårt att komma upp till ytan igen, när det väl gått för långt.

Samtidigt är det skitstörigt i skolan, eftersom jag pluggar heltid, men har jobbat totalt aktivt ca 3 timmar nu på ca 3 veckor. Det är inte normalt! Inga föreläsningar, grupparbetet suger och ingen som helst anvisning från lärarna på hur de vill att arbetena ska vara utförda. Ja, jag ska inte klaga för mycket. Idag börjar det vända till det bättre. Jag fick äntligen som jag ville. Vi jobbar enskilt med våra egna intervjuer vi har gjort, och sen sammanfattar jag och en annan informationen i nästa vecka som en uppsats. Då är jag nöjd. Jag har tre saker jag ska skriva om tills på måndag. Känns gött. De flesta andra har bara en sak var att skriva om.

Vet inte mer vad jag ska säga nu. Vill nämna fler saker, men det känns också meningslöst. Sparar det till en annan gång istället. Jag hoppas bara på att mina inlägg i fortsättningen blir mer positiva, istället för en massa negativt skräp. Jag som varit så glad o lycklig så länge nu… det verkar inte hålla i sig längre… jävla skit!