Nu återgår jag till sunt förnuft!

Ja i snart fyra månader har jag lyckats äta enligt lchf. I början funkade det fint, och man blev så oerhört glad för att magen mådde bättre och över allt annat som verkade få en positiv effekt av dieten/livsstilen man följde.

Efter ett tag började min värk från fibromyalgin återkomma, och sen ett par veckor tillbaka tillsammans med viktökning och alldeles för lite att göra i skolan bildades en stress som inte var utav denna värld.

Jag insåg att lchf inte är en livsstil för mig, då den aldrig kommer se till att mina bekymmer försvinner eller blir mindre jobbiga. Jag kommer alltid ha fibromyalgin kvar, och vikten kommer inte gå ner förrän jag slutar obsessa över den och inser att en metod som alltid fungerat för mig tidigare, kallad sunt förnuft är det enda som fungerar.

Att äta allt, med måtta i lagom portioner, försöka röra på mig samt unna mig en pizza eller godis på helgen, så som jag gjort i alla år, är det enda som funkar.

Jag är trött på att må dåligt. Att heller inte äta allt och ”aldrig mer” få äta godis, frukt eller risggrynsgröt på julafton är för mig helt jävla absurt! Det är bara jobbigt o bidrar till att man helt frivilligt blir mer osocial, eftersom alla andra i min närhet fortfarande äter vanlig mat. Jag kom o tänka på detta nu när jag haft så mycket fritid över, och hur jag än ”slutade” tänka så återkom jag alltid till min familj och våra gener samt hur vi levt våra liv. Ingen i min familj är överviktig, även om man ibland har haft perioder då man mått dåligt och ätit mer. Sunt förnuft, normala portioner och lite motion är vad vi håller oss till, och därför är vi i rätt bra form och vi mår bra. Det handlar om balans.

Jag har idag accepterat ett faktum. Att min fibromyalgi aldrig kommer försvinna. Det hade varit en dröm om jag hittar ett sätt som gör att alla symptom mildras, och även magen mår bättre. En vacker dag kommer det komma en medicin eller någon annan behandling som gör att jag kommer må bättre, kanske orka lite mera och har turen att kanske ta ett deltidsjobb inom restaurangbranschen under högskoletiden ifall det händer tillräckligt snabbt. Matproblemen ska jag lägga bakom mig. Sämre kan det i alla fall inte bli.

Det känns redan bättre. Har börjat äta clementiner lite smått nu, ca 5 om dagen… Skulle kunna leva på det under vintermånaderna för det är så gott, men det går ju inte riktigt. Nu börjar jag se fram emot julhelgen och allt annat igen. Innan var det bara stress över allt man aldrig igen får äta, men det går inte att tänka så. Man kan inte förbjuda sig något som ändå inte gör någon skillnad. det handlar inte om att ösa i sig godis o annat onyttigt, det handlar om balans.

Längtar tills jag äter vanlig mat igen… Gött!