Perception.

Det har gått flera veckor sen jag skrev en blogg sist. Mina läsare måste undra varför jag har gått och blivit så tråkig. Jag som ändå bloggar så himla mycket. Åtminstone brukade det vara så. I alla fall så har det nog inte hänt så mycket för o orsaka mitt bloggskrivande, jag har bara inte orkat och inte haft tillräckligt med bra idéer för att kunna skriva nått intressant att läsa om. Mina dagar har bestått av tv tittning i stort sett hela december och större delen av januari. Jag har inte orkat sitta vid datorn.

När jag väl inte tittar på tv har jag varit sjukt upptagen med skolan. Tjejerna o jag gjorde en film till vår redovisning som blev ett rent mästerverk! Jag hoppas också att redovisningsfilmen hjälper till att alla vi i gruppen ska få VG i betyg på kursen. Tycker vi alla förtjänar det.

Jag har dock en massa tankar i skallen som flyger förbi. En av dem är lättnad. Jag har avslutat en relation med en vän till mig, efter en lång tids fundering om man ens hör ihop som vänner. Till slut var måttet rågat, och tack vare en händelse så fick jag äntligen anledning att tala ut, och till min stora glädje, var tanken även delad. Det var så oerhört skönt att prata ut om vår vänskap, och jag är jätteglad för att även hon har gått och funderat över vår vänskap, om den är duglig eller ej.

Sen jag började på högskolan, har så mycket i mitt liv förändrats, på bra sätt. Efter att man läser akademisk studentlitteratur, går på högskolan, och skriver examinationsuppgifter med relationer till andra akademiska undersökningar, psykologer och pedagogiska teorier, så lär man sig väldigt mycket om sig själv, och om andra. Jag förstår mer nu, och jag förstår också vad som har blivit mer viktigt för mig. Att ha relationer med andra människor som är på samma nivå som mig är oerhört viktigt, och det stimulerar lärandet med.

Jag har också sen ca två dagar tillbaka tänkt på en hel del annat. Jag har tänkt mycket på vem jag är, och vad jag står i mitt liv. För nån dag sen kontaktade jag ett ex till mig, som jag inte talat med på flera år. Han har precis fått barn, precis som jag också gått och misstänkt. Jag vet inte alls om han kommer läsa detta, men det är totalt irrelevant egentligen. Jag vill ändå dela med mig av denna tanken jag har.

Jag gjorde ett misstag i det förhållandet, precis som jag gjort i många andra, tyvärr. Dock är jag väldigt övertygad om att allt händer för en anledning. Han + Henrik som jag är tillsammans med nu, är typ de enda pojkvännerna jag har haft i livet som varit bra för mig. Dock är jag ännu mera övertygad om att om jag och han fortfarande hade varit tillsammans, så tror jag inte att jag hade gjort honom lycklig. Då hade han aldrig fått sin son, eller så hade jag blivit mamma mot min vilja. Dock står jag möjligen kvar på samma punkt som jag har gjort i alla år.

För att utveckla det mer.  Jag har alltid varit galen i grand danois, vilket jag ofta påpekade för honom. Jag kom på mitt namn till min första GD när jag var tillsammans med honom, Anton och jag står kvar vid det fortfarande. Jag har en hemsida som jag dedikerat till rasen, och jag har valt att tala skånska. Allt detta är saker jag tänker på, men troligen inte honom. Oavsett vilket spelar det mindre roll. Jag är ändå oerhört stolt över mig själv, trots alla dråpligheter jag har haft för mig under åren med alla idiotiska pojkvänner jag har haft och alla misstag jag gjort under åren.

Det finns så mycket jag vill ändra på, men ändå känns det som att allt var ändå tänkt att hända. Hade inte allt detta hänt, hade jag inte börjat på högskolan i höstas och mött nya vänner för livet. Men å andra sidan, hade inget av mina misstag hänt, hade jag haft Anton för länge sen. Dock tror jag nog ändå att Anton kommer komma in i mitt liv när tiden är rätt.

Jag var bara tvungen att lära mig saker först. Hitta mig själv och acceptera mig själv för den jag är. Dock hade det ju underlättat om jag inte hade haft så mycket hårda tider bakom mig. Jag hade velat ha bättre spenderad ekonomi, och mindre gräl med mitt ex, men vad ska man göra? Huvudsaken är vad man gör åt det.

Det är också en tanke jag kom på igår, när jag avslutade vänskapen med min kompis.
Sen jag blev tillsammans med Henrik, har den största förändringen i mitt liv skett. Jag tog tag i min ekonomi, jag började plugga på mitt slutbetyg och kom in på högskolan. Jag rustade upp mina åsikter, rensade i vänskapskatalogen och lärde mig vilka människor som är bra för mig och vilka som är dåliga. Allt detta är relevant för min överlevnad, och framgång.

Vad som händer nu, ja det vet varken du eller jag. Huvudsaken är att jag fortsätter.