Besök från lund

Idag har Henriks pappa och sambo varit här och hälsat på. De hade med sig sin hund, Banjo.

Maja gillade tydligen inte att få sitt hem invaderat av en hund, men Banjo var mer rädd för Maja, än vad hon var för honom. Hon var mest bara sur och chockad.

Det var i alla fall väldigt trevligt att de  kom på besök. Det är så oerhört sällan vi träffar dem, bara nån gång om året i snitt. Fast man vet ju aldrig. Hamnar vi i Skåne igen så hoppas man lite på att hamna i närheten där de bor. Det är så fina lägenheter där, mycket radhus och marklägenheter och så är det nära till shopping, vilket är perfekt. Precis så man vill ha det!

Usch, vad jag känner mig löjlig när jag skriver såna här inlägg… Känns inte riktigt som min grej att vara så vardaglig. När jag skriver vill jag få med mina åsikter, tankar och känslor. Ibland kanske göra någon upprörd. Att bara vara så vardaglig är lite tråkigt tycker jag.

Jag själv föredrar faktiskt att läsa bloggar som är intressanta, och som får en att tänka lite, se saker på nya sätt och ha motiveringen att man ska lära sig nått nytt varje dag. Det ger livet en utmaning, och så blir allt lite roligare. Självfallet kan man ju dela med sig av vad man gör, eller upplevt under dagen, men det blir lite bättre om tar med lite extra feeling i det hela.

Ja, jag tror det var det jag ville ha sagt. Ajöss för stunden. Nu ska jag se klart på karate kid (2010) och käka popcorn med älsklingen min.