PBL Tema 1, delkurs 1 Termin 3

PBL tema 1

Våra frågeställningar:

  • Vilka möjliga bieffekter skulle uppstå om alla EU länder skulle tillämpa den europeiska referensramen?
  • Hur skulle det påverka samhällsklyftan?

Inledning

Referensramen från EU om livslångt lärande har åtta olika punkter som alla strävar för möjligheten att förbättra sin plats i samhället. Det handlar i grund och botten om kommunikation och utbildningsmöjligheter samt lärande om hur man visar förståelse för andra kulturer och förbättrar sitt samarbete med andra människor. I vår basgrupp visade vi alla stort intresse över samhällsklasser samt skillnader för högutbildade gentemot lågutbildade och vi valde att själva undersöka de olika teorier som kan uppstå för livslångt lärande. Dock upptäckte vi att det var svårt att hitta bevis som bevisar de olika teoriernas relevans till referensramen. Även i min egen forskning hade jag oerhört svårt att finna relevanta svar på vår frågeställning samt att jag upptäckte svårigheten med att hitta teorier gällande livslångt lärande och gick istället in på sociologiska perspektiv samt psykologi. Jag har därför bestämt att dokumenteringen i den här bloggen istället blir en fördjupning av vad basgruppen hade för teorier angående människors vilja att lära sig något nytt och utbilda sig och hur skillnader visar sig i olika samhällsklasser.

Teorier bakom olika gruppers lärande

Utan att verka alldeles för burdus upplevdes det som att gruppen redan under steg 1-5 hade stadiga teorier om olika gruppers vilja samt ovilja till att utbilda sig. Att nämna psykologiska teorier är nästan ett måste för att kunna visa förståelse för den pedagogiska processen för livslångt lärande. Människor har olika personlighetstyper och alla kan logiskt sett inte bli akademiker. En medlem i vår basgrupp kom också på faktumet att ingen ytterligare information om de åtta nyckelkompetenserna appliceringsgrad för alla länder fanns. Alltså kan det vara fritt att spekulera om grundtanken med de åtta nyckelkompetenserna verkligen är menat att alla människor skall eller enbart skall ha möjlighet till högskoleutbildning. De åtta nyckelkompetenserna kan likaväl gälla för en grundlig utbildning, då vi kom fram till att vilket barn som helst förmodligen uppfyller kraven redan, utan att ha högskoleutbildning.

Dock är min främsta teori att vissa grupper frivilligt inte vill utbilda sig, och därför tar de ej del utav de åtta nyckelkompetenser i referensramen. Vare sig det beror på personlighetstyp eller ignorans kan diskuteras ytterligare i all oändlighet. Knud Illeris(2007) beskriver dock på sid. 183 om hinder för lärande som styrker min teori ytterligare om orsaken till att vissa grupper inte väljer att utbilda sig. Det kan handla om förförståelse (presumption), icke-beaktande (non-consideration) samt avvisande (rejection) beteenden gällande icke-lärande (non learning) (K. Illeris, 2007 s. 183).

  • Förförståelse innebär att man gör ett antagande att man redan vet tillräckligt om den nya kunskapen och därför ignorerar möjligheten att lära sig det.
  • Icke-beaktande innebär att man ej tar sig an någon ny kunskap p.g.a. rädsla eller annan orsak, då man tror att det ej hjälper en i slutändan.
  • Avvisande innebär att man medvetet bestämmer sig för att ej ta sig an ny kunskap och lärdom.

Förmodligen är det så att det hela handlar om personligheter och förmåga att lära sig. En logisk tanke är i min åsikt att alla inte kan bli akademiker just på grund utav skillnader i hur de lär sig. Ett annat problem att diskutera är hur detta ter sig bland olika samhällsklasser. Ska man dock gå in djupare på vad som sker i samhällsklasser efter att man lämnat det pedagogiska perspektivet på livslångt lärande sker det nästan en slags automatik på teorier om ekonomiska förhållanden, generationsskiftningar, etnicitet m.m. som jag i dagsläget ej kan finna svar på ur pedagogiska perspektiv. Eftersom att utbildning är vanligtvis avgiftsfri i Sverige, kan det tyckas irrelevant att påstå att ekonomiska frågor har något med förmåga att utbilda sig i lägre samhällsklasser.

Knud Illeris(2007) beskriver dock ett fenomen kallat ambivalens vilket inkluderar de tre formerna av försvar som jag beskrivit ovan och innebär att man känner tvetydighet, i detta fall inom lärande. Han beskriver skillnader för de lågutbildade, att de i lägre samhällsklass ofta känner ett slags tryck efter de massiva krav som finns ute på arbetsmarknaden gällande kompetens. När det kommer till livslångt lärande innebär det ofta att de lågutbildade då känner tvivel och de frågar sig själva ifall det är lönt att engagera sig i ett livslångt lärande (K. Illeris, 2007 s. 198).

Slutsats

Eftersom att ett konkret samband mellan referensramen och dess eventuella bieffekter inte har gått att bevisa kan man enbart spekulera i huruvida de olika samhällsklyftorna mellan högutbildade och lågutbildade upplever begreppet livslångt lärande och hur de använder det i ett praktiskt vardagsliv. I Knud Illeris (2007) bok beskrivs dock hinder för lärande och i hans teorier nämns kända psykologer vilket gör att under begreppet livslångt lärande kan det tyckas vara rimligt att associera psykologiska fenomen med detta ämne. Personligen anser jag att oavsett samhällsklass ska alla människor ha rätten och möjligheten till att kunna utbilda sig, vilket är möjligt med referensramen från EU. Dock måste jag påpeka att skall man diskutera samhällsklyftor ytterligare, hade det passat bättre i andra ämnen som sociologi och psykologi.

Mitt eget lärande

Det sägs att en bra diskussion under steg 1-5 i PBL innebär en stadig grund för sitt eget lärande, och det kan jag mycket väl hålla med om. Dock anser jag att det viktigaste som skett för mitt lärande var under steg 7, då vi samlades med alla basgrupper och diskuterade igenom vad vi kommit fram till. Jag lade då märke till att min egen forskning för vår fråga blivit ett misslyckande, då jag inte alls hade fått fram de resultat jag hade hoppats på inom ämnet pedagogik och begreppet livslångt lärande. Även om jag har visat förståelse för skillnader mellan olika samhällsgrupper och dessa gruppers vilja att utbilda sig och ge dem ett ”livslångt lärande” så hade det känts bättre för mitt eget lärande om jag hade följt min instinkt om oviljan till utbildning istället för att återgå till ett vanligt beteende som är i min natur och ta det ”ett steg längre”. Detta steg visar sig vanligtvis vara irrelevant till förväntade resultat inom kursmålen och syftet med kursen jag går och det blev även i detta tema likadant. I boken Lärande (K. Illeris, 2007) beskrivs det tydligt om hinder för lärande och även om detta kapitel nämner psykologiska fenomen är allt beskrivet ur ett lärandeperspektiv, vilket gör det relevant för kursen. Jag är därför nöjd med detta blogginlägg och lärdomen för mig har återigen blivit att jag skall följa min instinkt men samtidigt lära mig att bli mer återhållsam till idéer som vanligtvis leder till att frågeställningar ej kan besvaras.

Litteraturförteckning

Illeris, Knud (2007) Lärande, Studentlitteratur Lund: