Töm dig på tankar för faen!

Det är helt omöjligt att kunna tänka, studera och göra ett bra arbete när man har en hjärna som fungerar som min gör ibland. Som läget är just nu vet jag inte alls vad jag ska ta mig till. Det är som om att tusen olika röster skriker i mitt huvud, talar om deras tankar och alla vill desperat att jag ska lyssna på dem. Jag känner mig schizofren när detta sker. Det är aldrig tyst i mitt huvud! Har ni nån jävla aning om hur irriterande det är???

Jag har aldrig haft förmågan att analysera igenom något och sen bli klar med det, för att sedan ta mig an nästa ämne att analysera och bli klar med. Det är alltid ett X antal tankar som ständigt snurrar och det driver mig till vansinne! Jag känner att min natur är som sådan att jag vill göra en sak i taget och göra det så bra jag kan – sen tar jag mig an nästa problem eller uppgift. Hur svårt kan det vara egentligen? Ja i mitt jävla förbannade tankesätt som bara förgiftar allt så är det totalt jävla fucking omöjligt! Jag kan inte organisera tankarna, jag kan inte dela upp dem i kategorier och framförallt tysta ner det som är onödigt. Allt bara skriker. Det är som värsta tidpunkten på Wall Street, då alla aktiemäklare skriker till alla om hur mycket de ska sälja o köpa… Helt totalt jävla kaos!

Sitter just nu och gör mitt bästa för att plugga och faktiskt göra klart individuella uppgiften tills på söndag. Jag tror faktiskt jag kan göra det. Jobbar jag bara på, och får idéer är det inte omöjligt. Jag har skrivit större tentor tidigare på lika kort tid, och det har gått bra. Efter denna kursens totala flopp så har jag ännu mer tusentals tankar som stör skiten ur mig, och jag kan inte koncentrera mig. I den här takten skriver jag en mening i timmen. Det innebär att i den här takten så blir jag klar om ett par månader… Tror ni jag vill ha det så? Knappast! Jag blir så jävla arg!

Vem fan sa att jag har valt att ha en hjärna som funkar på det här viset? Varför hittar jag inte rätt verktyg så jag kan få nån jävla ordning på skiten? Vill ju bara gå i skolan, göra ett bra arbete och känna mig nöjd samt ha lite trevlig fritid. Problem etc. återkommer alltid. Inget konstigt med det. Så som det är nu och har typ alltid varit i mitt liv, så är det mer eller mindre obeboeligt att ständigt leva med min hjärna och tankesätt. Allt som kan vara något är något jag suger åt mig som nån jävla super svamp… JAG HATAR DET!!! Det är inte naturligt, och det känns inte bra! Men jag har ingen kontroll.

Det är som om det finns något annat som styr mig totalt och jag är helt maktlös. Ändå måste jag leva med mig själv… Inte undra på att mitt liv varit mer eller mindre kaos under så många år. Vem fan skulle orka med det här? Jag gör det inte, men jag har inget annat val. Livet i övrigt är för trevligt för att kunna klaga.

Jag har aldrig mått bättre än vad jag gjort senaste tiden. Det är därför senaste veckornas ångestattacker och skit kommit som en chock. Jag är så supernöjd med hur mitt liv ser ut. Det enda jag saknar är min första GD, men det kommer när tiden är rätt. Jag trivs så bra med att sitta hemma med Henrik och antingen sitta vid datorn, hålla på med bloggen eller kolla på film. Det här är precis vad jag behöver – ingen jävla ångest! Bara ett helt vanligt liv…