En del tankar och idéer vill jag stoppa, medan andra vill jag ha hjälp med…

Det är den främsta sanningen jag kan dela med mig utav i det här inlägget. Orkar snart inte hålla de här grejerna inom mig, så jag tänkte att det var på tiden att dela med mig lite djupare av vad som pågår i mitt huvud för tillfället. Det mesta är bra, men mycket av det är bara skit som irriterar mig. En del av dessa är både ock. Vi börjar med den mest irriterande:

  • Jag kan inte sluta tänka på mitt förflutna, och hur mycket jag hade velat ändra på.

I väldigt många år nu så har jag ofta gått och tänkt på min historia och på all skit som har hänt mig. Mest har det handlat om idiotiska val gällande kärleken som mer eller mindre orsakat att mitt liv idag kunde ha sett bättre ut. Jag har börjat tänka på två saker som jag är övertygad om hade ändrat allt men slutsatsen är ändå densamma hur jag än tänker på det hela. Det får mig att acceptera faktumet att jag idag har det så bra som jag kan ha det. Slutsatsen är att jag vill vara med Henrik. Det som stör mig är att vi inte varit tillsammans tidigare. Ok – vi har varit tillsammans tidigare, men händelser som skedde gjorde så vi tappade kontakten, och det tog mig typ 8 år eller nått sånt att hitta honom igen. Under dessa år har jag haft en del pojkvänner som jag ångrar bittert att jag ens lade märke till. Ok, jag måste ändå vara ärlig… en utav dessa personer är min nuvarande vän Mattias. Jag ångrar inte vår vänskap, men jag ångrar förhållandet. Tror han känner likadant, eftersom vi båda inte gjorde det förhållandet till något bra. Vi gjorde inte så mycket mer än grälade och när vi inte grälade så köpte vi prylar. De sitter jag o betalar av idag, och likaså han med. Det är en skuld som orsakat att jag idag inte har Grand Danois – jag har inte råd, eftersom jag dumt nog har lån som lär ta ett par år till att betala av.

Dessa tankar gör att jag hela tiden tänker på hur mitt förflutna hade kunnat underlättats. Då hade jag förmodligen haft Anton för längesen. Speciellt om jag och Henrik varit tillsammans alla dessa år, eller åtminstone tidigare. Såsom mitt liv ser ut idag så skulle jag inte kunna vara mer nöjd. Det har förändrats till det absolut bästa. Mitt sätt att tänka kring det mesta har också förändrats och jag är så glad över det. Hade jag och Henrik varit tillsammans under dessa långa år så hade jag sluppit ekonomiska problem, barnfrågan och stressen kring den m.m. Det är otroligt mycket skit jag hade sluppit. Dock är det ju så att oavsett hur mycket jag än tänker på det, så kan jag inte ändra på något. Bara acceptera hur livet ser ut och gå vidare – vilket jag gör när jag för en gångs skull inte tänker på mitt förflutna.

Det hela började när jag flyttade ner till Skåne, med den första killen jag hade. Den människan tvingade mig att sälja min hund (Rasmus, min första Welsh Corgi Cardigan), och han anklagade mig för att vara otrogen när jag inte hade varit det, så efter att jag sålt hunden så lämnade han mig ändå. Det var dumt av mig att välja honom. Jag hade faktiskt ett bättre alternativ där, men dumt nog var jag inte tillräckligt intresserad – något som ställer frågor idag. Dock hade nog det bidragit till att jag aldrig flyttat permanent till Skåne… killen bodde nämligen i Stockholm, och jag var förjävligt desperat över att lämna 08-landet. Jag undrar ofta numera vad som hade hänt om jag stannat i Stockholm istället. Hur hade jag varit som person då? Vad hade hänt med min efterlängtade vilja att prata skånska? något som man gjort sen första veckan man flyttade ner…

Jag ska inte nämna resterande pojkvänner. Då får jag ett surt mail och hot om polisanmälan eller nått sånt skit. Det har varit så tidigare i alla fall. Huvudsaken är att jag idag är så jävla nöjd med livet. Jag är kär, nöjd, glad och lycklig. Idag är jag mig själv till 100% och jag vågar säga mitt. Jag bara önskar att livet hade varit så här underbart under alla år sen jag lämnade stockholm… Men samtidigt finns ju teorin om att erfarenheter formar en, och det är nog sant. Säg, hur hade då livet varit om jag känner såsom jag gör nu i 10 år istället för 1½ år? förmodligen hade jag varit ännu starkare och ännu mer nöjd med livet. Ångest, depressioner m.m. kan inte vara bra för någon och jag tvivlar på att det gjort mig något bra.

Ja, detta blev ett rejält inlägg så jag har tappat lite av resterande irriterande frågor. Den saken jag vill ha hjälp med är fotografier på Grand Danois som folk har lust att dela med sig utav som jag kan sitta och leka med och ha som bakgrundsbild etc. här på bloggen… Har ni lust o dela med er så kontakta mig! Vill ha massvis av bilder och självklart kommer jag i så fall att tacka alla som bidragit med bilder på något bra sätt, förmodligen med länkar till hemsidor m.m.

Hör av er!