Drömboendets konsekvenser.

Ja, ett litet udda inlägg blir det här, men efter en liten chatt med en kompis till mig så blev jag inspirerad av att skriva lite om mitt drömboende m.m. Hoppas det är ok och framför allt inte tjatigt! Jag har ju pratat lite smått om hur jag vill bo m.m. den senaste tiden men jag tänkte utöka den beskrivningen lite till – ta ett steg djupare, eller hur man nu kan uttrycka sig.

Just nu bor jag och Henrik då i Karlskrona, och vi bor här enbart p.g.a. mina studier och för att han för tillfället har jobb här. Det är inget drömställe direkt, och det enda vi värderar är faktumet att vi kan handla på City Gross och Ica Maxi. Då är det inte direkt nått kul ställe man bor på om det är det enda man värderar som något bra med den stad man bor i, eller hur? Karlskrona är för oss dyrt, otryggt och dyrt. Ja, jag skrev faktiskt dyrt två ggr, men det är något vi tycker. Lägenheten är pytteliten, och hyran är dyr. Det finns busstrafik, men det kostar 20 kr per halvtimme att åka om man betalar kontant inom stadszonen. Det är förjävla dyrt! Sen har vi också haft oturen att hamna i ett område där det i stort sett bara bor knäppskallar som för oväsen var och varannan dag. Skönt nog har det varit rätt tyst senaste tiden, men det lär inte vara länge. Vi har fått ringa polisen typ 5 ggr sen vi flyttade hit… så många gånger ska man inte behöva ringa polisen tycker jag, och absolut inte på ett ynka litet år!

Nä, drömmen – den absoluta drömmen är att just nu helst flytta till Lund, till området Gunnesbo där det finns fina marklägenheter och radhus. Både jag och Henrik vill helst ha ett varsitt heltidsjobb i Malmömrådet. En perfekt bostad hade varit en trea på ca 85 kvm eller en fyra på typ 100 kvm till rimlig hyra. För en sån lägenhet hade jag kunnat tänka lägga mellan 5500 – 7000 kr. Tanken är ju faktiskt att man ska ha råd att bo lite större, då man flyttar för att man fått jobb. Så länge ingen av oss har fått något jobb så stannar vi i den här lägenheten i Karlskrona.

Dock finns alltid risken att vi inte alls flyttar tillbaka till Skåne. Det kan bli USA, eller nått annat land. Det kan i värsta fall också bli Stockholm. Det är med Stockholm jag syftar på drömboendets konsekvenser. Jag är född och uppvuxen där, men jag valde att flytta p.g.a. jag inte känner mig som hemma där. Folk är i allmänhet otrevliga och har en attityd som jag inte gillar. Ungefär som att ”tycker du inte Stockholm är bäst, så kan du dra!”. Även attityder som ”är du inte stockholmare är du inte värd ett skit” är något jag stött på alldeles för ofta. Främst av allt stör jag mig mest på dialekten. Jag kan inte förstå att jag själv har talat den dialekten… helt sjukt! Det är något som för mig känns onormalt, att jag pratat på det viset. Nä, skånska är min grej och det är något jag värdesätter starkt! Det är dock lite synd att den inte är så djup som den en gång var. Det blev väl så när man flyttade till Kristianstad och sen hit till Karlskrona. det är inte många som direkt säger ”ahh, du är från Skåne, va?”. Många tror på allvar att jag är från Blekinge. Det suger…

Jaja… Ska ta o titta på lite skräpfilmer nu innan lunch och sen förhoppningsvis ska jag fortsätta med pluggandet. Ajöss!