Kommer jag någonsin sluta obsessa över min blogg?

Sen hur lång tid tillbaka som helst har jag loggat in på min blogg säkert 14 gånger om dagen, om inte fler. Jag vet egentligen inte varför, men jag har verkligen blivit besatt utav att blogga, och fixa till min blogg så att den ska förvandlas till den där ultimata bloggportalen där människor kommer för att läsa, inspireras och kommentera. Gång på gång blir man mer eller mindre desperat av att få fler besökare och fler trogna läsare, men jag har tjatat om det här tillräckligt nu, och jag får fortfarande ingen respons på om jag är tjatig eller ej, så jag skiter i att gå vidare med de frågorna.

Istället vill jag bara ödsla lite tid, och agera hycklare återigen. Jag har inte pluggat på hela dagen, men jag har haft huvudvärk igen – den försvinner fanimej aldrig! kanske får gå till läkaren snart, eller köpa några tabletter på apoteket. Jag dricker tillräckligt, jag får i mig tillräckligt med salt och socker, men trots det så har jag ändå konstant huvudvärk. Spär man också på faktumet att jag är besatt med min blogg och sitter varje vaken del och tillgänglig del av dygnet för att förbättra den ytterligare, så hjälper inte huvudvärken till så speciellt mycket. Den bidrar också till mer irritation, och jag vill helst lämna den här arga perioden och återgå till en mer gladare period. Det går upp och ner hela tiden, vilket är frustrerande men det är inget att göra åt. Jag har ju aldrig haft kontroll över mina känslor direkt. Hade jag haft åtminstone den kontrollen så hade jag nog mått bättre också.

I natt hade jag en rätt så fantastisk dröm. Jag drömde att jag och Henrik flyttade till nån större stad, där vi fick tag på en lägenhet som var så jävla stor att man gick vilse. Tror den var på typ 200 kvm, och det var en trea med 2 toaletter, 2 badrum och ett duschrum + källare med tvättstuga. Lägenheten hade typ 4 ingångar, och precis utanför huvudingången till lägenheten fanns ett café som var öppet dygnet runt. Lägenheten var placerad mitt i stan, precis vid gågatan så det var alltid folk precis utanför dörren. Maja hade alltid en tendens till att rymma, så jag var konstant orolig över att hon skulle lämna lägenheten och bli överkörd eller nått sånt. Sen hade jag Anton också, fast jag var inte så nöjd med köpet. Jag hade köpt han från en kennel som föredrog den gammaldags stilen, så han var mer som en mastiff en som en GD, och inte alls hög, men han var bara valp, så jag hoppades på att han skulle bli sådär ståtlig och hög som jag hoppas på i verkligheten. Dock hann jag vakna ur drömmen innan jag fick reda på hur allt slutade. Det hände massa andra grejer i drömmen med, något som jag har lite dåligt samvete över, men som tur var, så var det ju bara en dröm. Det som hände skulle förmodligen aldrig hända i verkligheten heller, då personen som var inblandad aldrig skulle kunna förändras på ett sånt sätt som han är i verkligheten. Det var bara en konstig dröm helt enkelt.

Just nu har jag bara ett stort behov av att skriva av mig och spendera lite tid med att släppa vissa tankar och irritationer. Jag måste verkligen lära mig att sluta ta åt mig allt som kan vara irriterande, och bara bortse från det irrelevanta som inte rör mig. Det är jävligt jobbigt att alltid ha något i huvudet, när man själv bara vill kunna fokusera på det som är viktigt.

Det kanske kommer ett till inlägg senare ikväll. Har mycket i huvudet som jag vill bli av med idag. Detta inlägg blev en blandad kompott. Förresten, får jag en kommentar på detta inlägget så har jag 100 kommentarer jämnt. Vill du bli nummer 100?