Förlåt. Jag har varit jobbig.

Igår fick jag en anonym kommentar på min blogg som jag valde att radera på en gång jag läst den. Istället väljer jag att förklara varför i det här inlägget. Efter jag har skrivit detta så lovar jag att aldrig bli besatt av besökare, kommentarer eller annat som folk ändå inte vill läsa om. Jag hoppas att jag blir förlåten för detta.

Den anonyma kommentaren ville jag inte publicera p.g.a. en enda anledning, den var anonym! Den som kommenterar på min blogg får säga vad de vill, men jag vill veta namnet på den som kommenterar och e-mailen ska vara en riktig sådan, inget anonymt. Det godkänns inte. Jag skiter fullständigt i vem den här anonyme personen är, men jag skulle uppskatta att tills nästa gång, så väljer du att skriva ditt namn och lämna en riktig e-mail. Annars kommer jag inte att godkänna kommentaren. Det verkar också som om att den här personen har missförstått vad min blogg handlar om. Enligt den här personen så är det enda jag skriver om mitt liv, där jag bara sitter och tittar på tv och trycker i mig godis samt är konstant sur på tillvaron. För det första så är det inte sant alls. Jag sitter inte och bara skriver om de tv program jag tittar på, och vad jag vet så käkar jag inte godis som nått jävla monster och gnäller konstant om hur surt livet är. Det jag däremot gör är ifrågasätter varför saker och ting är som de är. Om det tolkas som gnäll, så förstår jag varför.

Det finns vissa saker i mitt liv jag inte har kontroll över. En sak är mina känslor, en annan är mina tankar och det tredje är mina handlingar. Att bloggen har förvandlats till någon slags källa för desperation är mitt sätt att uttrycka mig på, då jag inte vet annars vad jag ska göra. Hade jag inte haft min blogg, så hade jag varit tvungen att besöka psykologer väldigt ofta för att få ut mina känslor i ord. Istället väljer jag att skriva om det och låta andra människor läsa om det. Det är terapi för mig, att skriva om mina känslor. Att jag på senare tid glömt bort det lite och istället valt att fokusera på irrelevanta saker som statistik, besökare och kommentarer är något jag nu vill be om ursäkt för. Jag vet inte varför detta har hänt. Jag vet ju varför jag skriver, men det är något inom mig som gör att jag inte har kontroll och det gör mig arg. När jag blir arg så går saker och ting väldigt lätt fel, och det blir värre när jag inte får svar.

Jag skapade en fan page på facebook om min blogg igår. Efter att jag skapat den insåg jag verkligen hur löjligt det var av mig att skapa den sidan, och den är nu borttagen. Jag måste nånstans inse att livet kretsar inte runt min blogg. Den är inte en portal för alla, men någonstans har jag fått för mig att det är så. Det är tragiskt tycker jag men den enda man kan skylla på är mig själv. Jag måste bara sluta bry mig om besökare till min blogg och hur mycket eller lite folk kommenterar på mina inlägg. Det är svårt, men jag har inget annat val.

Dock kan jag heller inte påstå att min blogg skulle bli mer intressant om jag skulle börja skriva massa meningslösa inlägg om mitt liv i den benämningen att jag berättar vad jag köper, äter, lagar för mat eller reser. Min blogg kan inte bara bestå av sånt. Jag vill bidra med mer intellektuella saker, som får folk att tänka – inte bara säga ”jaha, så hon åt pannkakor idag igen”. Jag vill själv helst läsa bloggar som har något värde. Dock är det väldigt få bloggar jag läser som har det värde jag är intresserad av. Många bloggar är komplett meningslösa, men jag läser dem för att jag är vän med dessa personer och att läsa deras blogg är det främsta verktyget jag har för att veta vad som pågår i deras liv. Dessa personer träffar jag så oerhört sällan, och vissa har jag aldrig träffat. Jag tycker det är viktigt i dagens samhälle att man gör något för sig själv som är unikt, men detta är olika viktigt för olika personer. För mig har det varit väldigt viktigt att dela med mig av mina tankar till så många som möjligt för att bidra till lärande och utveckling. Jag har dock nu insett att bara skriva om kommentarer, besökare och statistik är komplett meningslöst och ingen vill läsa om det. Detta är nog beviset till varför statistiken stadigt gått neråt för mig senaste veckan. Folk orkar inte besöka bloggen för att jag skriver om så komplett meningslösa saker. Jag förstår dem.

Från och med nu så skall jag alltså sluta upp med det. Det kommer bli svårt, men det är ett val jag måste göra. Du som kommenterade igår, förlåt att jag tog bort kommentaren. Du är välkommen åter – med namn tack. Jag hade gärna velat höra mer utav dina åsikter. Vem vet, jag kanske kan lära mig något utav dig. Det är alltid viktigt med nya perspektiv för lärandet.