Etisk vånda, finns det någon sådan?

Det jag sitter och tänker på just nu är mer eller mindre vad som är rätt och fel. Fokuset på tankarna gäller främst media, då mycket i media idag gör mig skitsur och förbannad. Man blir så trött på folk i största allmänhet, tyvärr när man läser nått skit i tidningarna eller ser det någon annanstans. Jag tänker mycket nu på det usla valet som expressen och aftonbladet har gjort med skottlossningarna i Malmö, då de alldeles för tidigt har hängt ut namn och bild på den misstänkte skytten. Tänk om det är fel man? Vad gör man då? Hans liv lär ju vara förstört. Sen det här snacket med aspergers syndrom tycker jag bara är löjligt. Det är ju fan alltid så i media. Finns det tendenser till diagnoser så drabbas alla med samma diagnos av ytterligare skitsnack och fördomar… alla med a.s. är osociala och har svårt med relationer + att de är våldsamma brukar bli slutsatsen. Jävla skitsnack!

Sen såg jag det sjätte avsnittet av bonde söker fru. Ett trevligt avsnitt, men tråkigt att höra att det är sån tydlig svartsjuka bland johans tjejer. Men så brukar det vara. Hade jag varit sån att jag sökt till programmet och kommit med till gården hade jag tagit allt som en klackspark. Är killen trevlig, ja då kanske man blir bra kompisar. Blir det kärlek så blir det för att han gillar mig för den jag är, så jag hade bara njutit av allt till fullo och hoppats på det bästa resultatet. Jag tror heller inte att jag hade fallit rent pladask för någon om jag varit ”tvungen” att tävla med 3 andra tjejer heller. Då är det bättre att ligga lågt. Gällande Ulrikas hemlighet så förstår jag henne fullkomligt. Det är viktigt att skydda barn från media, så det var ett bra val som Ulrika gjorde där. Det här med att faktiskt ha barn är ju också något som alla uppfattar olika. Tomas verkade ju ta det bra, men jag förstår att han blev förvånad över att Ulrika inte valde att berätta om barnen på en gång.

Om jag nu ska låta egoistisk så hade samma scenario varit en katastrof för mig. Fast jag hade ju också haft lite större krav, om jag nu varit bonde och varit med i programmet. Det jag hade krävt (eftersom det är egenskaper jag vill ha hos en kille) så är det främst att han ska vara barnfri, d.v.s. inte ha barn och inte ha något vidare intresse av att skaffa barn heller. Tomas tänker ju tvärtom egentligen. Han vill ha barn, och det är logiskt. Därför är jag så nöjd idag över att jag har exakt allt jag någonsin hade kunnat önska mig av en kille. Henrik har fanimej allt! Eventuella (jävligt eventuella) framtida män för min del kommer i fortsättningen få mäta sig efter honom, då jag absolut inte vill ha någon annan egenskap än de som Henrik redan har. Då gäller det att jag får behålla detta också, och det tänker jag göra. En frivilligt barnlös man som älskar datorer och föredrar en stillsam livsstil är det jag har hittat hos honom. Kär är ordet. Lycklig är handlingen.

Nu återstår bara resten. Det kanske låter ologiskt att man är attraherad av egenskaper och värderingar, men så är fallet. Vilka egenskaper uppskattar du hos din partner/drömkille eller tjej?