Att inte ha full koll suger…!

Nu är jag arg. Fast mest arg var jag för en stund sedan. Då fick jag ett besked som gjorde mig rätt så illamående, men ännu mer frustrerad och arg. Jag fick reda på av en klasskompis att jag inte har tillräckligt med sammankopplingar till uppgift två. Såsom det ser ut nu har jag totalt 12 stycken, men det ska alltså vara 36. 9 under varje ruta. Svårt att förstå? Låt mig demonstrera:

Klicka på bilden för att se den lite bättre.

I alla fall. Det jag har gjort är att koppla ihop 1 möjlighet med 1 styrka, 1 möjlighet med 1 svaghet etc. Det resulterar i tre sammankopplingar under varje ruta. Detta är alltså fel. Det skall vara 9 stycken i varje ruta! Detta fick jag information om nu, och är helt fucking jävla ologiskt jämföres med vad jag har fått för information tidigare. När jag pratade med läraren igår så visade hon mig hur man skulle göra, men det fanns 0 indikationer på att det skulle vara 9 i varje ruta, utan det var tydligt att man skulle koppla ihop dem som man kunde koppla ihop. Kunde man inte det, så skulle man beskriva kort varför. Detta har bidragit till att min ork för högskolestudier har gått från +2 till -20 igen… Hur fan ska man orka, egentligen???¨

Jag vill plugga på högskolan, jag vill bli klar inom rimlig tid men detta känns fan värre än om man skulle ha ett heltidsjobb. Visst, jag lägger inte ner 8 timmar per dag på mina studier. Jag har ingen psykisk eller fysisk ork till det, och lär förmodligen inte kunna arbeta heltid sen heller när jag är klar. Orsaken till det är för att jag lär inte orka + att man aldrig haft det kravet på sig att prestera. Nu har man ett skyhögt krav, och det kom från ingenstans. Från tempo 0 hela förra året till tempo 100 denna termin. Jag förstår inte.

Det första jag gjorde när jag chattat färdigt med min kompis var o googla på ”studera med funktionshinder”, för jag börjar allvarligt tro att det här tempot är inte min grej. Inte när man inte är van. Säger dessutom  de mest ambitiösa personerna i klassen att det är högt tempo och att de inte hinner med, ja hur fan ska det då gå för mig? Visst, ens personliga intressen ska inte ta för mycket tid, men jag har så länge jag kan minnas aldrig haft något krav på prestation, och mina intressen har det alltid funnits tid till. Att helt plötsligt ha ångest för att man väljer att titta på en film istället för o skriva 2 sidor på en uppsats är för mig komplett förödande. Att sitta här o blogga om det gör det till och med värre, men jag har inget val. Hade jag inte fått ut mig ur detta eller valt att lugna ner mig framför en film så hade jag aldrig orkat med något. Jag känner mig bara så onormal när jag inte klarar av att göra mina studier såsom man helst vill. Alltid är det något skit i vägen som ska vara där o störa till det för mig.

Jaja, ska inte klaga för mycket. Det leder ändå inte till nånting.