En systematisk totalsågad uppsatsplan.

I det här inlägget finns det massa begrepp som jag förstår i praktiken men inte i teorin, eller kanske var det tvärtom. Skit samma. Huvudsaken är att jag börjar rejält tröttna på hur jag ska förhålla mig till skolan, hur jag ska plugga, vad som ska göras och när det kan göras. De stora hur, vad och varför frågorna som genomsyrar hela den här utbildningen. Idag har den drivit mig totalt till vansinne och från och med nu vet jag ingenting alls. Det enda jag vet är att tänka innovativt är inte alltid lösningen, eller rättare sagt tänka som andra. Låt mig förklara vad fan det är jag pratar om:

Det ämne jag ska skriva om i min uppsats har med personliga egenskapers betydelse för lärandet. Rätt simpelt. Problemet är att jag har inte kommit på ett tillräckligt bra syfte på papper, men jag har redan påbörjat arbetet på uppsatsen. Jag har enligt min handledare börjat i fel ände, fast ändå inte. Inte enligt mig. När man ska skriva sin uppsatsplan är det syftet, problemområdet och frågorna som avser grunden för hela uppsatsen. Så långt är jag med. Det funkar, inga problem. Problemet är bara att för att jag ska försöka luska fram ett riktigt bra syfte så har jag gått steget längre. Jag har förberett mig för att göra en kvantitativ studie, där så många svar som möjligt utgör en bredd för ny kunskap där den statistiska delen svarar för ifall mina teorier stämmer eller ej. Enligt handledaren så verkar inte detta funka. Det finns flera anledningar till det. Nu blir det förvirrat!

När jag träffade läraren första gången förra tisdagen fick hon titta på ett tidigt utkast till min uppsatsplan. Då var jag ännu inte riktigt klar med vad jag skulle göra, men hade börjat spåna på idéer och syfte. Jag fick som kommentar att jag skulle begränsa mig till vissa egenskaper för att förenkla det hela och jag letade därefter fram en lista på egenskaper, bra som dåliga, som jag utgått efter. Idag fick jag reda på att så kan jag inte göra! Och absolut inte tänka i termer som att det ens finns bra och dåliga egenskaper! Det är ju ändå individuellt och där håller jag med. Uppsatsplanen var ju ändå preliminär. Man skriver den för att få feedback så man vet vad man ska rätta till sen. Min blev alltså totalsågad. Jag ska inte gå in djupare på uppsatsen, för det kan förstöra en hel del inför enkäterna, men jag blev så jävla sur och förbannad så det finns inte ens ord för det. Jag bröt faktiskt ihop, och tårarna började rinna. Inget roligt. Kände mig liten som en myra och värd lika lite som en också. Fy fan vilken känsla!

Jag höll med om att jag kan ändra på en del frågor för att det ska funka, men hur vi än kom överens om det så blev det inte bra. Det var så förvirrat. Det enda jag behövde hjälp med var att formulera mitt syfte så det passade mina enkät frågor som jag har börjat skriva. Trots att det är att göra fel, känns det rätt för mig då filandet på dessa enkät frågor har hjälpt mig att få fram syftet ytterligare. Detta innebär att jag jobbar ej systematiskt, jag vet inte vad vetenskapligt arbete är och jag får ta konsekvenserna för detta senare. Mer eller mindre en tolkning att jag kan inte plugga. Trots att jag är medveten om allt jag har gjort, vill jag ha hjälp att återgå till rätt punkt, men detta gick alltså inte att tillmötesgå.

Jag vet inte mer vad jag ska säga om detta. Ska käka sen lunch nu och sen försöka orka plugga. Det här inlägget blev inte till 100% som jag hade tänkt, men jag har fått ur mig en del redan av att ha pratat med Henrik om det hela. Det har fått mig att ändå inte sjunka ner till botten helt, men trött på skit det är jag! Jag behöver ingen kritik nu, jag behöver hjälp. Det enda jag fick var kritik vilket ledde till ilska och bristfällig kommunikation till tusen mellan mig och läraren. Ingen bra känsla. Dags för lunch. Ajöss för stunden!