Upprepning och förvirring till tusen.

Livet är inte speciellt roligt för tillfället. Det består så otroligt mycket utav förtvivlan, ångest, förlorat hopp och all annan skit man kan pressa in mellan skittråkig kurslitteratur. Just nu har jag en till uppgift som ska lämnas in + resterande två kompletteringar och en uppsatsplan som aldrig verkar bli godkänd. Uppgifterna är inte svåra i sig, men det går inte att skriva dem. När jag väl försöker och får idéer så upptäcker man lika fort att det var urusla idéer och så låser man sig igen. En mening per dag kanske man kan lyckas få ner, men såsom läget är nu handlar det inte om någon mening per dag som jag ska sträva efter, utan jag vill sträva efter att inte upprepa mig.

Det som ska vara inlämnat tills imorgon är ett så kallat ”paper” om huruvida det ämnet jag vill forska om är vetenskapligt. Så som jag än så länge har skrivit uppgiften så är det en förlängning av min uppsatsplan, och det är lika med upprepning. Till tusen. Så jävla meningslöst!

Hur länge ska man hålla på och irritera sig på de här studierna? Det verkar som om att jag kommer göra det tills att jag är klar med skiten, eller åtminstone tills de värsta bitarna är över. Jag har ändrat fokus igen när det gäller vad det är jag ska göra med min uppsats. Jag tror jag skiter i det här med enkäter, och jag skiter i allt vad statistik heter. Lärarna har sagt att det inte är nödvändigt, så varför då bry sig? Jag tror jag återgår till min originala plan där jag istället ska enbart genomföra fyra kvalitativa intervjuer och analysera dem för att komma fram till en slutsats som antingen bekräftar mina teorier eller dementerar dem. Åh, titta! Det var lite akademiska ord inblandat där. Vad glad jag blir! Något fastnar det i alla fall…

Jag upptäckte idag att jag ligger ca 1½ vecka efter med mina planer för uppsatsen. Detta beror ju på att jag har massa onödigt skit som ska göras som bara hindrar mig med det arbetet jag vill göra. Jag vill bara få en godkänd uppsatsplan, skriva ner frågor och genomföra de intervjuer som krävs och sen transkribera dem och börja skriva uppsatsen. Men nej då… Det ska skrivas uppsatsplan, en argumentation om varför jag vill skriva om det jag vill + nån annan skituppgift som tar bara ännu mer onödig tid istället för att jag bara kan sätta igång med det jag vill göra. Lärarna säger att de här uppgifterna ska hjälpa oss med uppsatsen, men enligt mig är det totalt bullshit! Hur kan massa uppgifter hjälpa en om det bidrar till att man inte har tid, ork eller lust att göra det man egentligen ska göra? Förstår inte syftet, men jag har stora svårigheter med att förstå mig på syftet med många saker numera. Det kan jag dock spara till en annan gång.

Jag bara längtar så mycket tills jag är klar med det här… Slippa ha ångest över att man vill utbilda sig. Nu känns det som om man börjar ångra allt, och det finns ingen återvändo. Det finns det ju inte heller. Nä, dags att försöka hitta nått jävla sätt o motivera sig på. Det ska gå på ett eller annat sätt, så det så!