En tävling utan pris…

Tidigare idag gjorde jag en liten testfilm som jag redigerade och lade upp på facebook. Det var ett litet kort klipp på en minut som jag tog med nya mobilen. Nu när man har en ny mobiltelefon som kan filma i HD så vill man ju typ filma allt, men det ska ju finnas lite mening bakom det. Målet är ju att börja vlogga på youtube igen, men jag har ingen aning om vad som ska bli mitt första klipp som jag lägger ut där. Jag har heller inte bestämt språket, men det är väl minst viktigt kan jag tänka mig.

De flesta vloggare på youtube som är riktigt populära har massa saker gemensamt. Större delen av dem är sjukt inspirerade av zefrank som startade hela grejen med att blogga via video. Problemet är att de skruvat upp allt till tusen, så har man lite bakom pannan så tycker man att det är rätt jobbigt i längden att titta på videos som är överklippta och blandade med alldeles för snabbt prat och massa skumma skratt och annat. En av dem är Philip De Franco, som har tre kanaler på youtube och miljontals tittare i veckan. Han gör minst 5 klipp i veckan där han pratar om nyheter som händer främst i USA. Jag brukar titta på hans klipp ibland, men det är så oerhört sällan jag tittar klart på ett helt klipp. Oftast brukar jag avbryta efter nån minut. Man tröttnar på det skitfort. Meekakitty är också superpoppis, men hon är nästan värre numera än vad hon var tidigare. Säkerligen hälften av hennes klipp nu innehåller bara massa konstiga sekvenser av knäppheter. Vill folk verkligen titta på sånt? Ja, tydligen. Liksom Phil, så har även hon flertal miljoner tittare per vecka.

Jag har ju haft massa klipp på youtube tidigare, då jag började med en serie som hetter ”the naked truth” som bestod utav mig själv i skittråkig form där jag berättade om mitt liv, mina åsikter etc. utan smink på mig. Numera har jag aldrig smink på mig, men för nått drygt år sen så var sminket viktigt när jag skulle visa mitt ansikte bland folk. Åtminstone på youtube och fotografier, men idag skiter jag i vilket.

Felet jag gjorde då var väldigt många. Framförallt var jag sjukt besatt av besökare och se till att jag skulle få stadiga prenumeranter till min kanal. Minst 100 tittare per klipp ville jag ha, annars fick jag panik. Snittet blev typ 35, och då var säkert ett tiotal av de besöken från mig själv. Tror youtube räknar så, inte antal unika besök. Det andra felet jag gjorde var att jag var mer eller mindre apatisk när jag fortsatte med min kanal. Klippte typ aldrig heller utan det var mer eller mindre 10 minuter av rent snack, utan någon som helst editering + att flertalet av filmerna var från iPhonen, vilket gav usel bild.

Ska jag börja vlogga igen så ska videorna ha något värde, annars skiter jag i det. Den sista videon jag gjorde spenderade jag typ 7 minuter av total 9 minuter film med att klaga på mig själv och skämta om hur kass jag är och att jag inte borde vlogga. Den videon fick typ 15 tittare. Det säger en hel del. Efter att jag insåg att jag inte kan hålla på med det där så tog jag bort alla videoklipp och har inte vloggat sen dess, förutom det klippet jag gjorde för någon månad sen, men det lade jag bara upp här på bloggen.

Ja, jag har väl sagt allt nu. Nej! Jag glömde det viktigaste! Den som tipsar mig bäst om hur jag kan vlogga i fortsättningen och ger mig konkreta tips på ämnen etc blir omnämnd i första videon och även här i bloggen. Det kanske låter väldigt lame att skriva ett sånt här inlägg, men jag vill se hur responsen blir. Många bloggar jag läser har tävlingar och tips lite då och då så jag vill se hur pass stor respons jag får. Jag lovar att inte tjata i alla fall. Vill se det här som en kul grej.

Ja, det var väl det.