Trots nöjda insatser går det fortfarande åt skogen…

Ja, något som jag misstänkt blev idag bekräftat. Min nya tidsplan är återigen sprucken, jag har fortfarande inte en godkänd uppsatsplan och jag visar fortfarande ingen syn på att jag förstått det jag sysslar med. Allt detta trots att jag nu börjat läsa kurslitteraturen och gjort uppgifterna så gott jag har kunnat. Slutsatsen är ingen annan än att jag kan fan inte plugga. Jag vet inte hur man gör, och jag vet inte hur jag ska få in det i min trånga lilla hjärna hur man läser saker för att förstå det och komma ihåg det.

Det här har fått mig att inse att jag behöver rejäl jävla hjälp för att klara studierna. Det jag syftar på är typ 20 timmar i veckan med individuell stödundervisning med utbildad lärare eller whatever inom ämnet pedagogik som vet allt som ska ingå i en uppsats. Lägger man sedan till muntlig examinationsform istället för skitjobbiga inlämningsuppgifter samt högläsning av kurslitteraturen och diskussion tillsammans med lärare så tror jag nog att detta kommer gå. Det är mina förslag. Går det att lösa på något annat sätt är jag mer än öppen för förslag. Detta är dock vad jag själv har kommit fram till som den enda lösningen. Det kan låta korkat, eller riktigt smart men för att jag ska ha minsta chans någonsin att klara mina studier tror jag allvarligt att detta är enda tillvägagångssättet. Tyvärr.

Jag kan inte sitta själv och arbeta med detta. Jag har ju försökt. Det går inte. Visst, jag har börjat läsa kurslitteraturen, men till vilken nytta? Jag kommer inte ihåg och jag visar ingen förståelse. Då är det enligt mig bara slöseri med tid som jag istället hade kunnat lagt på annat som är mer relevant för studierna och uppsatsen.

Sen jag fick den här återkopplingen har jag tänkt på en hel del. Mycket av det har faktiskt gällt avhopp samt byte av utbildning till något enklare, t ex KY eller så. Vad kan då resultatet bli av det? Att hoppa av studierna innebär massvis av skit jag absolut inte vill ha. Återgå till bidrag, vara fattig igen + 80 000 till lite drygt att lägga till de pengar jag redan är skyldig att betala hit och dit. Inte roligt med andra ord. Byter jag utbildning är det inte säkert att den utbildningen jag vill gå finns att få tag på och risken att jag får ett jobb senare blir mycket mindre än om jag stannar kvar på den här utbildningen och faktiskt blir klar. Det innebär alltså att jag har bara ett val – fortsätta med studierna. Det med CSN löser sig till sist.

Jag har inte så mycket mer att säga om den här saken nu. Kommentarerna är avstängda för det här inlägget. Det finns inte så mycket att diskutera. Jag kan i alla fall garantera att jag inte är så pissed off och sur/förbannad som jag varit tidigare. Hoppet är inte borta. Jag är bara mer realistisk nu. Finns ingen anledning till oro. Jag är bara trött på skiten. Så det så.