Vad är egentligen rimligt när man pluggar på högskola, rent tidsmässigt alltså?

Jag har sen ett tag tillbaka suttit och funderat på det här med tid och planering när man pluggar på högskola. Lärarna kräver numera en arbetsvecka på 40 timmar, vilket är lika med vilket annat heltidsjobb som helst, men jag undrar om det verkligen ska krävas så mycket tid när man pluggar. Ja, det hänger ju så totalt på vad det är man går för utbildning och vad man har för uppgifter att göra. Det skiljer sig en hel del från olika utbildningar och lärosäten.

Personligen har jag aldrig varit någon som lagt ner mer tid i onödan på studier. Varken då jag gick i grundskolan, gymnasiet eller på någon annan utbildning jag har gått. Att göra läxor är för mig det tråkigaste som finns i stort sett, och när jag var ung förstod jag verkligen inte vad man hade i skolan att göra. Jag hade hellre bara velat sitta hemma och käkat godis och tittat på tv hela dagarna eller spelat tv spel, vilket jag faktiskt gjorde en hel del när jag kom hem från skolan. När föräldrarna frågade mig om jag hade gjort läxorna var det bara att ljuga och säga att jag hade gjort dem. Mer koll än så var det inte riktigt hemma. När vi sen gick på kvartsamtal så var det alltid ett jävla tjat om de där läxorna, att jag inte gjort dem och det slutade med att mina föräldrar fick sitta med mig och se till att jag faktiskt gjorde dem. Fast det gick också i perioder vad jag minns. Kommer inte ihåg så mycket. Oavsett vilket var det aldrig något krav på  att jag skulle göra något, varken i grundskolan, gymnasiet eller nån annan utbildning vilket har lett till att jag aldrig haft den känslan av att jag måste prestera.

Min erfarenhet av gymnasiet var nästan värst. Där hade vi iofs nästan aldrig läxor, och på matematiklektionerna så var man jätteduktig om man gjort ett mattetal per lektion. Kortfattat: Jag behöver varken prestera, eller lära mig något. De gångerna jag tyckte skolan var rolig var när vi hade någon form av kreativ verksamhet. Bildlektionerna, musiklektioner eller svenska lektioner då vi skulle skriva berättelser då gick det skitbra! Jag verkligen brann utav känslan av att vara kreativ. Kunna bestämma själv, tänka fritt och kompromissa med lärarna om hur man går tillväga för att lösa en uppgift så att alla blir nöjda. Att sitta med näsan i böckerna, svara på frågor och annat tråkigt har aldrig varit något som fungerat för mig. Jag har inte lärt mig så mycket av det. Det som fastnat i huvudet på mig är mer allmänbildning än ren och skär kunskap som jag själv bankat in i skallen. Matematik har jag aldrig varit bra på, och så fort det handlar om läsförståelse har jag bara blivit förvirrad och fattar noll och så slutar jag prestera totalt.

Nu när det handlar om högskolestudier, som innebär i praktiken att då vid heltidsstudier att man ska sitta själv och plugga i typ 36 timmar i veckan (4 timmar läste jag nånstans skulle stå för föreläsningar och seminarier etc.) och att plugga själv innebär till stora delar att man ska läsa kurslitteratur, skriva tentor och andra inlämningsuppgifter. Dock börjar jag tvivla på att såna här grejer verkligen ska ta 8 timmar om dagen i snitt. De flesta jag pratat med i klassen har suttit kanske 4 timmar som max i snitt – även under termin 3. Jag själv vet att jag snittat på typ 14 timmar i veckan, d.v.s. två timmar per dag, men då är det också inkluderat att jag sitter även två timmar på lördagar och söndagar med. Detta är alltså utöver föreläsningarna då. Räknar man in dem så blir det runt en 18 – 20 timmar i veckan man spenderat på att plugga.

Uppgiften vi har att göra tills på måndag är att läsa in en bok av A.F Chalmers (1999) som heter ”vad är vetenskap egentligen” eller nått sånt. Kommer inte riktigt ihåg titeln. Förutom det ska vi också läsa på om 4 olika filosofer och välja en utav dem som känns mest intressanta. Det är veckans uppgift. Jag har valt min filosof och det blev Martin Heidegger. Jag vet inte så mycket om honom eller vad han står för, men det jag har förstått så verkar det ändå som om hans teorier och liknande är mest intressanta för mig att diskutera.

Det jag skulle komma till med allt det här snacket var att jag har en liten plan i huvudet som jag tror kan funka bra i praktiken, som gör att studierna behöver inte ta så mycket tid. Om man säger i snitt att varje kursbok jag ska läsa är på 200 sidor, och jag läser 50 om dagen, så tar det mig ca 4 dagar att läsa ut den boken. I snitt har jag gjort 50 sidors intensivläsning på ca 1½ timme, vilket inte är speciellt mycket tid spenderad. Att sitta och läsa på om olika filosofer har hittills inneburit massa googlande och så, vilket inte är direkt jobbigt så det känns inte som om man pluggar när man sitter och letar information. Frustrationen kan komma utav att jag inte hittat ett lättläst faktablad eller liknande som enkelt och snabbt förklarar vad filosofen står för, så att man enkelt förstår det senare.

Dock handlar det där om att jag inte vet de olika begreppen, och jag har inte riktigt förstått främsta snacket om epistemologi och ontologi. I alla fall inte ur en generell synpunkt. Jag har förståelse för orden i vissa sammanhang, men att bara nämna orden gör det hela till ett virrvarr. Sen vet jag inte riktigt heller ännu tillräckligt med grejer om hermeneutik och empiri. Stressen på sistone har gjort att mitt minne blivit skitdåligt, men så länge jag tar det lugnt så ordnar det sig.

Kort och gott. Jag borde i praktiken kunna sitta en 3 timmar om dagen i fortsättningen med mina studier, så länge som jag bara kan fortsätta med intensivläsningen. Mer tid än så borde inte alla grejer ta. När man läst klar all kurslitteratur så ersätts den tiden man spenderat på det till att skriva inlämningsuppgifter eller hemtentan. Låter det rimligt?

Sen en viktig grej som jag gärna vill ha svar på ifrån andra:

Hur många timmar lägger du ner på dina studier i snitt, utöver föreläsningar och seminarier och annat som högskolan/universitetet redan står för?