Jag är trött på att jag alltid missförstår det jag läser!

För en stund sedan läste jag lite nyheter på olika nyhetssidor, bland annat svd.se och jag hittade en artikel om apple och deras censur. Jag blev glad av att läsa den där artikeln och jag planerade att blogga om den och ha titeln ”Bra att nån säger ifrån” eller nått sånt i den stilen. Nu blir det här inlägget om artikeln, fast med ett helt annat fokus och det handlar om mitt eget problem, det här med hyperlexin, att det bara förstör. Sen är det säkert massa annat skit som står i vägen, men att kunna läsa bra, men inte fatta vad det är som står är ett jävligt stort problem.

Såsom jag tolkade artikeln så fick jag fram slutsatsen av att det här bokförlaget var trötta på att apple censurerar allt och inte tillåter vadsomhelst. Så långt håller jag också med om. Det visade sig sen i slutändan då min älskling Henrik hade kommenterat på sidan och då pratade vi lite om artikeln och han berättade då för mig vad den handlade om, och jag insåg rejält att det hade hänt igen. Jag hade missförstått vad jag hade läst. Allt det där är numera något som jag går och tänker på för mycket märker jag. Sen jag insåg att kunna klara av läsförståelse för att plugga på högskolan och att jag måste läsa kurslitteraturen, hur mycket jag än helst vill undvika det, så är det ändå ett krav och begreppet läsning har surrat omkring i skallen i över en månad snart på mig. Det börjar bli en undanflykt.

”Jag har hyperlexi. Jag läser jättefort, men förstår inte vad jag läser. Alltså kan jag inte läsa kurslitteratur. Jag har fibromyalgi. Det innebär att jag får ont i armen och i handen av att skriva för hand. Alltså kan jag inte skriva. Jag har aspergers syndrom. Det innebär att jag har problem med sociala regler och att jag inte fungerar bland folk…yadi ladi da…”

Det är ungefär sådär jag resonerar numera. Eller har gjort. Beror på lite hur man ser det. Det där med asperger är mer en generell grej. Det är typ så det står i mina papper från arbetsförmedlingen. Jag är enligt dem en skitjobbig människa som bara stör och stör och alldeles för rastlös för att kunna göra mitt jobb, så då går jag omkring och stör folk ännu mera, och så vill de inte ha mig på arbetsplatsen. Eller så har jag ingen social kompetens p.g.a. att jag inte klarar av att sätta ihop några legobitar. Ja, det där finns det ingen anledning till att nämna, för jag har kommit över det där. Tyckte väl mer att det var relevant för inlägget.

Kort och gott. Jag vill helt enkelt sluta skylla på saker och ting, och banka in i skallen att om jag bara gör saker på rätt sätt – med rätt hjälpmedel så löser saker och ting sig. Det gäller att både jag och andra som jag träffar inser det. Med lite kommunikation, respekt och rätta hjälpmedel så går det. Nu ska jag sätta mig i köket och intensivläsa så mycket jag orkar fram till lunch. Läsa kurslitteratur och anteckna med papper och penna.