Det här ska inte hända längre när jag är klar med mina studier.

Drömmen – arbete i en skivaffär | Inrikes | SvD.

Jag själv liksom alldeles för många personer med någon typ av funktionsnedsättning (eller rättare sagt en diagnos som gör att samhället inte ”vill” släppa ut oss i onödan) drabbas utav en evig framtid som förtidspensionär. Utfattig och inga direkta möjligheter till att får göra det man önskar.

Jag har själv varit förtidspensionerad i 8 år, och jag har papper från arbetsförmedlingen som säger att jag varken har social kompetens eller någon arbetsförmåga i huvudtaget. Detta är rent ut sagt skitsnack. Jag kan visst arbeta! Jag har visst social kompetens och jag har arbetsförmåga. Det jag inte står ut med är folk som inte kan acceptera mig, och visa lite förståelse samt kunna ha förmågan att kompromissa. Det går att anställa personer med aspergers syndrom eller med andra diagnoser. Det är inte omöjligt, fastän samhället verkar tycka så. I mitt fall handlar det om missförstånd, och trots att jag erkänt mina misstag och bett om ursäkt för dem, så har inte det bidragit till något. Bara ett 8 sidor långt dokument där det står att jag kan inte arbeta och att arbetsförmedlingen har gjort ”allt de kan” för att kunna sätta mig i arbete.

Efter den senaste insättningen och praktiken jag hade som jag avslutade för två år sen nu tröttnade jag totalt på deras skitsnack, och jag började plugga upp mina saknade poäng, tog ett slutbetyg och jag kom in på högskolan där jag nu gör allt jag kan för att fokusera på temat ”funktionshinder och arbete” och när jag är klar planerar jag att göra revolution! Allt för att samhället och dess arbetsgivare skall kunna förstå att dessa personer som vill arbeta men som inte får faktiskt går att anställa, bara man öppnar upp ögonen och ökar sin förståelse för dessa människor och vågar anställa dem.

Det är klart att om man har problem, man kan absolut inte arbeta att man skall kunna ha rätten att bli förtidspensionerad, men i många fall är det ju faktiskt så (enligt min egen erfarenhet) att folk vill inget annat än att arbeta. Jag själv längtar verkligen dit. Om jag har målet att jobba heltid är en annan historia. Det handlar om arbetsförmåga och att mäta den korrekt. Inte utgå ifrån att ”detta går inte” utan lyssna mer och verkligen göra en mer individuell anpassning.

Innan jag avslutar mitt skrivande, vill jag tipsa han Axel om att tills att dess att han faktiskt får anställning finns möjligheten för han att få så kallat bostadstillägg. I bästa fall kan han få upp till 90% av hyran. Det kan hjälpa ekonomin mycket.

Nej, detta ska inte få hända längre när jag är klar med studierna. Då ska det fanimej bli ändring på det här!

Har du lust att hjälpa mig?