Dont worry J. I'll help ya!

En vän till mig vars blogg jag följer (som nu också har en öppen blogg) har bett om hjälp i ett blogginlägg som jag känner mig väldigt manad att svara på, då vi känner varandra rätt ordentligt för just den här anledningen. Denna anledning är frivillig barnlöshet. Både hon och jag har bestämt att vi vill leva våra liv utan att skaffa barn, och det är rätt skönt att det finns fler som vill samma sak som en själv, så man har någon att diskutera det här med. Det som hon vill ha hjälp med är huruvida man går tillväga när man som frivilligt barnlös lever tillsammans med någon som vill ha barn. Jag har erfarenhet av detta och tänker nu dela med mig utav vad jag vet.

På en gång kan jag säga att det går inte. Jag som frivilligt barnlös ”kvinna” (jag gillar inte att kalla mig själv för det, då jag inte känner mig som en, men är det rent biologiskt) har mer eller mindre hela mitt vuxna liv då jag varit tillsammans med killar alltid råkat välja någon som till sist faktiskt helst vill ha barn. Dock har alla de här killarna jag varit ihop med accepterat faktumet att de kan välja bort barn för min skull, men det har ständigt varit ett stressmoment för relationen. I vissa fall har det varit en bidragande orsak till både gräl och att förhållandet till sist har tagit slut så jag kan bara säga nej. Det går inte att vara tillsammans om den ena parten vill  ha barn och den andra inte vill. Dock är ju detta enbart vad jag vet utefter min egna erfarenheter och såsom jag har upplevt det så går det alltså inte särskilt bra att vara tillsammans om man då är antingen det ena eller det andra i den här frågan.

Just därför är jag världens lyckligaste just nu då jag funnit en kille som inte heller vill ha barn. Det är världens underbaraste känsla, och det bidrar till att hela relationen (i alla fall för min del :P) är väldigt lugn, eftersom jag slipper den största stressrelaterade frågan i mitt liv totalt bortblåst. Henrik vill alltså inte heller ha barn. Underbart! Sen är det bara en underbar bonus att vi har liknande livsstil och intressen, men det bidrar också till att relationen är väldigt lugn och stabil. Innan har jag varit med om att mina stillasittande intressen bidragit till allt möjligt skit som gräl etc. och det är inte roligt att vara med om. Jag hatar att gräla! Det finns nästan inget värre.

Om man dock ska tänka på en annan sak, vad skulle hända om jag av någon konstig anledning skulle bli singel då? hur gör jag då? Frivilligt barnlösa killar med stort dator och filmintresse är förmodligen väldigt svåra att få tag på, så hur gör jag? Ja, skulle detta (god forbid!) verkligen ske en vacker dag så skulle jag faktiskt hellre vara singel än att leva tillsammans med en kille som har barn. Om någon tycker detta är onormalt, så fine by me. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket om det. Det som jag bryr mig om är hur jag vill leva mitt liv, och att leva det tillsammans med en som inte vill ha barn är en otroligt viktig grej för mig – nu när jag vet att det faktiskt finns killar som inte heller vill ha barn.

Ja, nu har jag sagt mitt. Vad har du att säga om saken?