Detta är precis varför jag inte passar som förälder!

Jag läste precis i en artikel från aftonbladet om att barn tar illa vid när föräldrarna sitter för mycket vid datorn. Rätt logiskt egentligen, men jag tror inte att det är så illa som det låter. Faktum är att idag umgås även barn på andra sätt än vad de gjorde när jag var liten, t ex. Fast om jag räknar med mig själv och mina erfarenheter så är det nog ett dåligt exempel då sitta vid teven varit det absoluta favoritintresset sen jag upptäckte att den fanns. På senare år då datorn blev mer användarvänlig har jag varit beroende. Från dag ett, alltså.

Jag ska inte upprepa om alla de punkter som gör att man är totalt omöjlig kandidat till föräldraskap, men i det här fallet så kan jag väldigt starkt säga att mina intressen idag vill jag verkligen inte byta bort mot något! Jag erkänner att jag är elektronikberoende. Det är ett faktum och har varit som sagt sen all denna teknik blev väldigt användarvänlig. Jag sitter mer än 90% framför antingen datorn eller framför någon bra film eller serie under de timmar jag är vaken. Jag blir knäpp om jag inte har något att göra, exempelvis när elavbrott sker. Då förfaller hela min värld, eftersom varken datorn eller nått annat utav elektronik fungerar som det ska. Ett av de stora intressena jag har är också web design, vilket man enbart kan göra vid en dator. Att blogga görs ju också via datorn (tills att jag fått tillbaka min smartphone, då kan jag även använda den till väldigt mycket!). Spela tv spel görs ju med xbox, eller playstation. Nu på senare tid sen man fick hem en open pandora, så spelar man på den också.

Ja, ni fattar. Jag och tekniken är ett. Det går inte att skilja på oss två. Jag gråter nästan varje gång jag hör någon säga att de avskyr teknik. Det gör mig nästan förbannad, men jag har förståelse för det. Fast det enda jag känner där är att jag vill hjälpa dem bli bättre på teknik, sluta få folk att klicka på dumma länkar och skicka virus till höger och vänster etc. Jag vill bara hjälpa dem. Om de själva har lust, så finns jag där, annars respekterar jag om de avböjer (om man nu ska låta sådär fin av sig och akademisk?!).

Skulle jag ha barn, skulle jag med all sannolikhet antingen göra två saker:

  1. Skita i ungen totalt och fortsätta med mina intressen.
  2. Skita i mina intressen och ta hand om ungen, men gå omkring o ha abstinens över att jag inte hinner kolla facebook eller blogga.

Båda alternativ är inte acceptabla, eller hur? Som tur var så slipper jag ju då tänka på såna här saker. Jag kan ju inte få barn längre tack vare steriliseringen som gjordes för närmare 2 år sen snart. Mitt liv och min vardag är idag rätt så perfekt. Det enda jag saknar är ju en Grand Danois, som ni alla trogna läsare vet om. Nej, ett stillasittande liv fyllt utav teknik gör mig till en bra, och glad människa.

Vad gör dig glad?