Vad tyckte heidegger om falsifikationism?

Det är typ en fråga jag skulle behöva söka ett svar på, men det går lite dåligt på den punkten. Har typ ingen energi över alls till att studera, så detta fick mig tidigare idag att säga ifrån och jag har nu pratat med en utav mina gruppmedlemmar om att vi ska ses varje eftermiddag runt 13.00 på Ronnebys bibliotek och plugga tillsammans, så vi kan diskutera frågor och problem som dyker upp.

Att sitta själv just nu fungerar inte bra, då jag inte har ork att koncentrera mig på speciellt mycket. Det är jävligt trist, men det finns inte så mycket man kan göra åt det. Det jag istället gör är att fundera över saker jag har läst utifrån chalmers och om heidegger, men än så länge ser jag bara en enda koppling, vilket gör att skapandet av två frågor gör det jävligt svårt, och risken i dagsläget verkar oerhört stor att man bara kommer upprepa sig när det är dags för seminariet, vilket jag absolut inte vill. Den andra frågan är hur fan man kommer kunna memorisera allt man lärt sig. Det är något jag verkligen är skitdålig på, speciellt när undervisningen inte är gjord som den är på grundskolan, då man övade glosor etc. Att memorisera saker på högskolan när man har ett minne som suger donkeyballs, så är det riktigt, riktigt jobbigt.

Det är inte så att jag glömt allt jag läst sen jag började med intensivläsningen, utan tack vare mina anteckningar så kan jag minnas, när jag går igenom dem igen. Till och med komma ihåg i vissa kapitel vissa saker fanns. Jag har alltså lite koll, och inte bara ett ”hum” om vad fan det är frågan om, utan jag vet lite, lite mera. Hade jag inte haft mina anteckningar att kolla igenom hade jag varit totalt screwed. Så ser mitt dilemma ut till den 16:e. Även om jag kan har fantastiskt bra diskussioner med mina gruppmedlemmar och faktiskt studera någorlunda bra så lär det knappast hjälpa till seminariet. Man vill ju också låta professionell, visa att man kan vad filosofen står för så att man återberättar saker rätt. Sen är det inte fel med hur man tolkar något, men jag vill ha en någorlunda professionell känsla när jag är med på seminariet.

Det jag kan säga nu, utan anteckningar är typ:

”jo, det var ju så här va, att heidegger tyckte att det är viktigt att formulera sig…”

Låter professionellt, va? Inte alls akademiskt, men väldigt populärvetenskapligt?
(populärvetenskap är i praktiken att ta det krångliga i vetenskap och göra den förståelig)

Jag hoppas verkligen att jag oroar mig i onödan och att mina frågor och insats blir bra. Det hade varit riktigt härligt att diskutera något där man vet vad det är man talar om, och man slipper upprepa sig hela tiden. Det hade varit underbart!