En övertydlig förklaring av mina framtida drömmar.

Igår hade jag ett litet snack med en kommentator här på bloggen. Samtalen som vi har haft har gått både upp och ner, men igår blev jag riktigt irriterad och jag bestämde mig igår kväll innan jag gick och la mig att jag vill förklara saker och ting väldigt tydligt, och svara på kommentarer här i bloggen, precis som ladydahmer brukar göra.

Tydligen är det så att min tydlighet av vad jag vill göra i framtiden, och hur jag resonerar kring mina drömmar är väldigt otydligt. Slutsatsen av detta är egentligen att vissa personer inte alls bryr sig om att läsa mina inlägg ordentligt, vilket stör mig men jag kan inte råda över hur folk läser. Jag är själv dålig på att läsa och förstå saker.

Jag fick frågan igår om vad jag vill jobba med. Svaret är enkelt, kvalificerad matchning gällande funktionshindrade personer så att rätt person får rätt jobb så att denna grupp inte slutar som förtidspensionärer efter de slutat gymnasiet och aldrig får möjligheten att arbeta. Såsom det står i den här artikeln jag läste nyligen i aftonbladet. Det är förjävligt att det händer, men jag har själv varit där. Jag har ju en diagnos, aspergers syndrom som jag fullkomligt avskyr att jag har, då den har satt mig i förtidspension mellan åren 2001 – 2009. Åtta år av mitt liv har spenderats i fullkomlig fattigdom.

Här kommer vi då till de korkade grejerna som också hände under dessa år. De personer jag varit tillsammans med (innan jag träffade Henrik) under åren har alltid haft vissa frågor i ryggen som ständigt påfrestat relationen på ett eller annat sätt. Dessa ämnen har varit oerhört stressrelaterade, och har gällt barn (om man ska skaffa eller inte, eller gräl om varför jag vägrar), ekonomi (skaffa pengar, NU!) och jobb (Jag måste ha jobb!!!).

Mina förväntningar under åren har varit alltifrån skyhöga till normalt lagda. Skyhöga var de då jag var tillsammans med två av mina ex, då jag dagligen drömde om att ha ett heltidsjobb då jag tjänar minst 30 000 i månaden, bo i en gigantisk nybyggd villa, ha en gigantisk bil (trots inget körkort) och massa grejer gällande inredning etc. Och självklart ville jag också ha Grand Danois, det får man inte glömma.

Alla dessa drömmar drev mig till vansinne, och mina dåvarande pojkvänner också, då de antingen ville samma sak eller var villiga att offra mycket för att mina drömmar skulle bli sanna. Det fanns liksom ingen verklighet i detta. Jag var bara tvungen att ha det.

Slutsatsen då? eller kanske resultatet? Jo, nånstans med mitt förra ex så hände något som aldrig hänt tidigare. Helt plötsligt gick jag från att aldrig ha möjlighet till nån avbetalning på någon större summa än 3000 kr till att ha krediter och lån (+ en bil, utan körkort) på närmare 100 000 kr  när man räknar på det. Jag fattar fortfarande inte idag hur det kunde ha hänt. Att vara ha-galen är inte alltid något bra. Det har jag fått erfara.

Jag har alltså gått emot allt vad jag blivit uppfostrad till att göra. Mina föräldrar har sagt från dag ett att man aldrig ska ha varken kreditkort, ta något på avbetalning och vill man ha något så får man spara ihop pengar och sen köpa det man önskar. Jag gick emot allt det där.

Igår fick jag beskedet att jag ska inte vara så naiv. Orsaken till det är att jag idag inte har de där skyhöga begären av prylar, stor villa etc. Idag är saker och ting mer normala. Idag har jag heller aldrig varit rikare. Idag klarar jag mig sjukt bra på enbart csn. Jag behöver inte ens extrajobba! Jag har sparat undan pengar så jag kan köpa alla mina prylar kontant (vilket jag också gjort) och ändå ha pengar kvar. Jag har råd att äta sushi flera ggr i veckan om jag nu hade velat, utan att mina pengar hade försvunnit i onödan.

Det jag drömmer om idag och det jag vill är enkelt. Jag vill ha ett jobb där jag hjälper personer hitta det perfekta jobbet (vilket jag kan jobba med när jag är klar med min utbildning). Jag vill ha en lagom passande bostad, gärna en marklägenhet, typ en trea på ca 85 kvm till rimlig hyra, och rent lönemässigt så är det i praktiken fullt möjligt att jag kan känna mig stenrik på 12 000 netto. Det är 4 000 kr mer än vad jag har idag.

Om folk tänker efter lite, så är det självklart bra att ha drömmar och mål, och kämpa för det man tycker är viktigt. Vill man ha ett ”bigshot-jobb” så ska man ju kämpa för det. Vill man bo stort, och köra gigantiska bilar så är det helt ok. Acceptera faktumet bara att jag inte önskar det i mitt liv längre.

Jag är inte naiv. Jag är realistisk!