Idag har jag ångest.

Över precis allt och precis ingenting. Ungefär så är det idag. Jag har under förmiddagen varit rätt korkad och kollat runt på nätet efter artiklar och bloggar om aspergers syndrom, och funnit en hel del. Mest har jag letat omkring för att se hur min egen blogg passar in i sökningarna på Google men det är väldigt dött. Än så länge är alltså inte min blogg associerad med a.s. vilket på ett sätt uppskattas, även om jag har valt att på sistone faktiskt vara lite mer öppen med det. Dock är det lite motvilligt, men jag ser det som ett experiment för att se hur många som lockas av att läsa det. Jag har också börjat skriva på en informationssida om diagnosen, som publiceras när jag skrivit klart den. Well, duh?!

Jag har många gånger upptäckt att ju mer jag pratar om diagnosen, eller ens tänker på den desto sämre blir mitt beteende. Jag går typ tillbaka flera steg i min utveckling, jag missförstår mycket lättare och kraven på tydlighet ökar markant. Allt för att jag tänker på diagnosen. Bara för att jag har den så måste jag förvänta mig att mitt beteende stämmer överens med diagnosen. Fatta, vad irriterande! Det har faktiskt varit en av de största framgångarna på senare år som bidragit till att jag känner mig mer normal genom att skita i faktumet att jag har diagnosen och istället har jag valt att normalisera det hela.

Vem fan behöver inte tydliga besked, och sen när är det fel att ha ett intresse? Sjukliga intressen kan vemsomhelst ha utan att ha a.s. så det där tycker jag bara e skitsnack. Mina motoriska problem kan också förklaras med fibromyalgin, likaså stresskänsligheten och andra saker.

Jaja ångest brukar man ha lite då och då. Just nu är det mest över skolan. Känns verkligen som om jag missat något rejält, men det e skolans fel egentligen för att de varit så dåliga med information under den här kursen. Nu ska jag äntligen ha grupphandledning dock, om det nu är rätt grupp jag e med i förstås. Det vet jag fortfarande inte…