Idag fick jag reda på att jag är störd.

Helt sjukt, men ändå. På något vänster är det säkert befogat. Om man tänker på mitt föregående inlägg där jag gnällde som fan om folkvett på facebook som mer eller mindre är icke-existerande så fortsatte jag under förmiddagen med mitt lilla upptåg och gnällde lite extra (igen ska det tilläggas) på en vän som ständigt och åter ständigt kopierar statusar på facebook i en sådan mängd att man allvarligt tror att personen själv tror på allt som står i den här statusuppdateringen. Kortfattat handlade det om begreppet äkta vänner, men det är egentligen irrelevant.

Ingen människa är perfekt och jag är förmodligen den mest operfekta person man kan hitta. Det gör inte mig något, jag är ju åtminstone ärlig. Fast det verkar ha en stor baksida ibland. Är man ärlig och uttrycker sina känslor och åsikter så får man ibland veta att man är dum i huvudet vilket var det besked jag fick reda på idag efter ett kortfattat samtal via msn där det framkom rätt tydligt att jag borde inte ha med den här personen att göra med längre. Och denna person bör inte ha något att göra med mig heller för den delen. Det är liksom meningslöst.

Sen jag började på högskolan så har mitt tankesätt ändrats en hel del och jag ser saker på ett annat sätt än vad jag gjorde tidigare. Det beror också mycket på att min sambo lett mig in i ljuset av kunskap, utan att låta som en religiös fanatiker. Nu märker man småsaker som folk i största allmänhet saknar. Vett i skallen att skilja på saker och ting. Tro på allt man ser o hör, och framförallt vara totalt obenägna till att lära sig nya saker. Därför är det meningslöst att jag fortsätter umgås med den här personen. Fast det gör jag egentligen inte längre. Det är inte lönt, då vi inte setts på över 2 år, och varje gång jag besökt staden personen bor i har vi inte kunnat träffas, trots att det varit bestämt sen tidigare. Alltid i sista minuten har personen avbokat för att sedan kontakta en sekunden man kliver på tåget hem och säga att nu går det fint att träffas.  Jag har nu tagit bort personen ifrån facebook och msn utan någon vidare ångest. Vänskapen ger mig ingenting. Tror inte den här personen anser heller att vår vänskap är givande mer. Den är komplett meningslös.

Personen ansåg att jag är störd i huvudet på grund av att jag tycker att kopiera statusar på facebook är meningslöst. Jag förstår inte syftet, men det mest komiska i detta är inte att jag fick reda på att jag är störd, utan att själva grejen med att gnälla på folks meningslösa beteende med att kopiera statusar på facebook och tycka det är världens roligaste grej är tydligen det värsta brott man kan göra. Det är heligt. “Låt min kopierade status vara ifred” säger de. Sköt ditt så sköter jag mitt.

Ja, men förlåt då. Ursäkta så jävla mycket för att jag har en längtan om att folk ska sluta upp med meningslösa saker och istället utvecklas, bli lite av tänkande varelser. Förlåt, ska aldrig nämna skiten igen. Mothugget lär garanterat bli i någon form med

“ja, men du då o ditt förbannade tjat om din jävla blogg. Fattar du inte att vi skiter fullständigt i allt ditt tjafs med bloggen! Skriv för att det är roligt och inte för någon annan. Jag har slutat läsa din blogg för att du bara tjatar om detta hela tiden. Sluta blogga om du inte kan låta bli all skit som bloggen ger dig…etc.”

Jag är förberedd. Bring it on.