Vad kännetecknar en typisk akademiker?

För mig är det en person som självklart pluggat på högskola, men även i mina ögon kan det vara någon som föds i en rik familj och talar mer sofistikerat än andra. Såna där “Proffsiga” språkmänniskor om jag nu ska vara helt ärlig och fullkomligt sarkastisk eller hur jag nu ska uttrycka mig. En person som inte är som jag.

En akademiker blir man av att ha pluggat på högskola. När man lärt sig ett vetenskapligt förhållningssätt och man tänker kritiskt och använder ord som man nästan behöver en ordbok för att knappt förstå dem. Och så dricker man te och är sådär extra filosofisk av sig. Sen ska man gärna vara lite hippie av sig och miljövän. Nä, där kanske jag gick ur spår, men det är väl lite dit jag vill komma. Åtminstone när det gäller hur jag själv ser på mig själv som en så kallad akademiker.

Kortfattat. Jag är ingen akademiker, även om jag pluggar på högskola och i dagsläget faktiskt tänker mer kritiskt, analyserar situationer som är mer konkreta och logiska och jag gillar vetenskap mer än ren och skär spirituell dynga som jag ändå typ slutat tro på. Horoskop och träningsprodukter från TV shop. Andra tider, alltså…

Orsaken till varför jag bloggar om detta beror främst på två saker:

  1. Jag har upptäckt de positiva sidorna ytterligare av att jag studerat på högskola i 2 år.
  2. Jag har nyligen fått feedback på varför jag enbart fick ett G på delkurs 3 gällande min dokumentär, och fick reda på att jag ej är sådär vetenskapligt lagt som jag borde ha varit.

I övrigt så spelar det mindre roll för mig just hur akademisk jag är utav mig och vetenskaplig. Det där är en personlighetssak, precis som att alla människor är olika och jag passar inte in i den där akademiska mallen. Det som dock är ett hinder är väl när jag söker jobb och alla andra människor som pluggat på högskola och blivit hundraprocentiga och riktigt bra-iga akademiker att de lär sno jobben för mig, men skit i det. Jag vet vem jag är och vad jag har att bidra med. Akademiker eller ej. Jag har ändå mitt driv och utbildning i bakluckan. Funkar inte det så är det fel på världen tycker jag.

Hur jag än gör tror jag knappast att jag kan bli mer akademisk av mig. Jag är för ball för det, om jag nu ska låta som en typisk nollåtta. Ja, ursäkta men jag har precis kommit hem från min semester med älsklingen som vi spenderat där i nära två veckor. Man blir påverkad. Faktiskt.

Det enda jag är riktigt glad över är att dokumentären blev en totalsuccé, att jag hittat mig själv och att jag idag tänker bättre. Analyserar bättre. Argumenterar bättre men också att jag förstår bättre. Helt underbart!

Nå, hur jävla akademisk är du?