Är det alltid lönt att söka upp gamla kontakter?

Om jag inte hade sökt upp vissa människor som jag har tappat kontakten med, så hade jag inte varit tillsammans med Henrik idag. Vad hade det orsakat? Förmodligen hade jag varit singel och förmodligen hade jag också bott kvar i Kristianstad och varit lite sådär semi-nöjd med livet jämföres med såsom jag tycker idag. Jag hade inte utvecklats så pass mycket som jag har gjort sen jag blev hans flickvän och sambo och jag hade varit allt för naiv och jag hade också varit ännu mer som alla andra så i det stora hela så anser jag att jag hade inte varit nånstans om jag inte hade haft Henrik.

Jag letade upp honom för snart 5 år sen nu, i december 2006 lyckades jag äntligen hitta honom efter typ 7 års letande och undran. Jag hittade han via ratsit, samma dag som de lanserade tjänsten och enda anledningen till varför jag hittade honom var för att jag kom ihåg hans födelsedag. Då hade jag inte någon tillgång till hans e-mail, men jag hade hans adress och skrev genast ihop ett brev som jag skickade på posten mer eller mindre direkt. Ett par dagar senare hade jag fått svar på mitt brev via e-mail och sedan dess har vi alltså haft kontakt.

När vi fick kontakt igen var jag gift med en kille från Malmö men knappt 4 månader efter att jag fått kontakt med Henrik så skilde jag mig ifrån honom. Det berodde på alla möjliga sorters orsaker, men jag kan ärligt säga att Henrik hade inget med det att göra. Något som jag gjorde mer eller mindre direkt efter skilsmässan var att bli tillsammans med en annan kille, vilket vi båda (jag och exet, alltså) kom fram till var nog ingen bra idé och hela förhållandet var fyllt utav gräl och andra tråkigheter. Samtidigt var jag god vän med Henrik och jag kom ihåg att jag önskade innerst inne att de värderingar, livsstil och åsikter som Henrik hade var så lika mina egna att jag önskade att både han jag var gift med och killen efteråt skulle ha samma värderingar som honom och intressen med mera. Jag önskade detta då jag verkligen var trött på att känna mig osäker och jag var trött på alla diskussioner och annan skit och många gånger önskade jag att Henrik var mer öppen för ett förhållande redan då så att jag hade sluppit alla problem jag hade med min dåvarande make och killen efteråt.

Orsaken till varför jag och Henrik inte blev tillsammans berodde på att han ville fokusera på sin utbildning och var inte intresserad av ett förhållande. Han trodde att det skulle störa utbildningen för mycket, och det accepterade jag.

När saker och ting verkligen gick åt skogen och det var dags att få ordning på livet så hade jag varit ihop med den här killen i drygt 1½ år. Jag avslutade det hela med massa skulder, ångest och ett beteende som inte var likt mig själv alls. Detta var i november 2008 och jag och Henrik dejtade sedan i ett par veckor då han var mer öppen för förhållande med mig och den 14:e december 2008 blev vi ett par och mitt liv har sedan dess förändrats till det drömscenario jag alltid önskat mig.

Dock är ju avsaknaden av en Grand Danois och en skuld till banken + mina föräldrar inget drömscenario, men nöjdare med livet än vad jag är idag kan jag knappast bli. Slutsats av detta? Det var fanimej lönt att söka upp kontakten igen.

Med andra personer jag har återfått kontakt med har det varit lite blandat. De flesta har man tappat kontakten med igen och andra letar man fortfarande efter. Personer ifrån skoltiden är det dock tveksamt med. Jag har valt rent logiskt att inte ha kontakt med personer som mobbat mig eller varit elaka på annat sätt, även om de har förändrats idag. Jag vill bara inte. Andra är det lite mer neutralt, så då är det helt ok.

Idag har jag kommit ett riktigt långt med att återfinna en annan gammal klasskamrat till mig ifrån gymnasietiden, men den enda chansen jag har att få kontakt är att kontakta personens syster och då började jag tvivla. Historien ska ju inte få återupprepa sig allt för mycket, men ibland hade det ju bara räckt att kolla läget, se vad personen gör idag o så.

En del personer ska man ju helst inte ha kontakt med heller, fast jag tror att det är nog lugnt med den här personen. Hur tycker du att jag borde göra? Ska jag skriva till hans syster eller ska jag låta det vara?