Stresskänsliga personer ska inte ta körkort! Eller det kanske baragäller de med Asperger?

Idag kan jag faktiskt säga att jag har haft min bästa dag med teorin än så länge sen jag började med bonniers trafikskola. Jag svarade inte så mycket fel denna gången, och sakta men säkert samlade jag ihop ungefär 10 000 poäng på en och samma dag. Mer än så vad jag vet har jag inte samlat ihop under en hel dag. Jag har lärt mig nya vägmärken, vem som ska lämna företräde när man kör ut ifrån exempelvis en parkering och vad man ska tänka på vid högersvängar och övergångsställen. En riktigt produktiv dag, trots att det inte tog mer än vanligt att bli klar för dagen.

Efter det åkte jag till Hovmantorp för att hämta ut ett paket och småhandla lite. När jag väntade på bussen hem igen så pratade jag i telefon med mamma och när vi kom på det där ämnet med körkort och att jag börjat läsa teori så blev mamma som sitt gamla vanliga jag och vi hade återigen den där tveksamma diskussionen om att jag inte ska ta körkort.

Orsaken till det är säkerligen många. I mitt huvud låter det mest som:

“Du har Asperger. Personer med A.S. ska inte köra bil. Du är speciell. Orsaken till varför du är speciell är för att du har Asperger. Personer med A.S. ska inte köra bil. Inte när man är så speciell som du…”

Ok, ordet speciell nämner min mamma ofta för mig och jag förstår henne. Det jag inte förstår är varför hon bara ser en handikappad person med en specifik diagnos (som kanske inte heller någonsin varit aktuell?) och jag råkar ha lite problem med stresskänslighet och därför kan jag omöjligen köra bil. Det ska bara inte gå. Jag får inte. Komplett meningslöst! Sen så brukar det efterfölja en massa negativa exempel. Senast var det om katastrofala trafiken i Stockholm där jag knappt ens kommer att köra någon gång om jag får körkort. Den andra grejen var om stresskänsliga personer som kör så sällan att de är livrädda för trafiken och därför kör de inte bil längre. Dessutom kostar det säkert 50 000 kr att ta körkort idag, speciellt för mig och jag får inte låna en endaste spänn för o ta det. Jahapp. Tack för den. Tack och hej, leverpastej liksom.

Grejen är denna att pappa har lovat att han ska betala mitt körkort, eftersom han gjort det för mina syskon. Det är orättvist annars. Tar jag inget körkort är mina chanser för ett jobb på exempelvis arbetsförmedlingen o försäkringskassan oerhört små, då det är krav på körkort på de flesta jobb idag, även kontorsjobb. Dessutom är jag typ 0 % intresserad av att köra manuellt. Det om något är stressande. Jag vill bara tuta o köra helt enkelt. Gasa och bromsa. Svänga och titta i backspegeln. Jag vill inte köra manuellt, och ska heller inte börja med det när jag väl sätter mig i en bil på körskolan.

Jag ska alltså öva mig på att träna bort alla dåliga sidor och jag tror att köra bil faktiskt är ett bra sätt för mig att lära mig hantera aggressioner, impulsivitet och stresskänslighet. Hur ska jag annars klara mig i livet? Ska man vara en säker förare måste man ha allt sånt under kontroll. Under rätt förutsättningar är jag övertygad om att även jag kan klara av o köra bil.

Det enda jag oroar mig för är alla andra jävlar ute i trafiken som INTE följer trafikreglerna och därmed orsakar olyckor! Jag ska inte ta mitt körkort imorgon och det får ta sin tid. Så enkelt är det.