Klädkod på jobbet är riktigt skrämmande.

Åtminstone för mig. Kläder har för mig alltid varit viktigt. Dock inte ur ett mode perspektiv, men mer hur jag själv vill ”visa upp mig” i samhället samt hur det påverkar mig psykiskt. Kläder för mig ska helst komma från herravdelningen, fast det är lite svårare numera efter att jag gick upp 15 kg för snart 2½ år sen. Kläder därifrån sitter inte lika bra längre, i alla fall inte byxor vilket stör mig skitmycket. Häromveckan var jag tvungen att köpa ett par nya jeans från damavdelningen på JC bara för att jeansen på dressman (som jag annars köpt mina jeans ifrån under de senaste åren innan jag gick upp i vikt) inte passar längre. Det är riktigt irriterande. Med min viktuppgång så kom de där förbaskade kvinnliga formerna, med skitbreda höfter, stora lår och en putande mage. Inte roligt alls.

Eftersom jag är en så kallad pojkflicka, eller rättare sagt androgyn (även om jag ser rätt kvinnlig ut, tyvärr) och föredrar att köpa kläder ifrån herravdelningen så finns det ett moment som förmodligen kommer sätta mig i ett stort dilemma från och med nästa år då jag är klar med min utbildning och förhoppningsvis lyckas få mitt drömjobb (som f.ö. är att jobba på arbetsförmedlingen istället för samhall) om jag inte lyckas gå ner i vikt tills dess förstås.

På en arbetsplats kan man generellt inte gå klädd hursomhelst. Har man piercings och tatueringar, vilket jag har, även om de inte är så synliga, så kan det ställa till med problem. Män har det oftare lite lättare, åtminstone ur min synvinkel eftersom de får ha snyggare kläder på sig än kvinnor. Jag är inte gjord för kjolar, klänningar eller tighta jeans. Det är inte min grej. Jag hoppas verkligen inte att jag behöver tvinga sätta på mig kvinnokostymer, linnen, kjolar etc. bara för att jag är kvinna. På en arbetsplats ska man klä sig efter sitt kön. Punkt slut. Det är så det ser ut för min del, men jag hoppas att det kommer gå ändå, att det inte är så illa som det ser ut att vara.

Drömscenariot hade ju varit att jag dels lyckas gå ner 5-10 kg plus en massa centimetrar runt midja och höfter samt lår tills att jag får mitt drömjobb så att jag kan börja handla byxor på herravdelningen igen utan bekymmer och att jag då kan ha jeans/chinos och någon snygg t-shirt eller pikétröja till det och ingen kommer bry sig. Det är vad jag hoppas på. Om jag kommer tvingas bära typ kjolar eller annars typiska tjejkläder så kommer jag bli fruktansvärt deprimerad. Jag hatar verkligen tjejkläder! Det stör mig att mina nya jeans sitter så bra (fast de kommer sitta ännu bättre, bara jag går ner lite mer i vikt. Fan vilket tjat!) trots att de kommer från tjejavdelningen. Usch… Det känns så fel. Jag avskyr verkligen att ha kvinnliga former. Blä! Passar inte mig alls… Jaja, jeansen jag har är s.k. boyfriend fit och sitter bra, dock är de lite tighta runt smalbenen av nån anledning, och fickorna är lite för små men jag e nöjd med dem.

Jaja, ifall ni undrar så var det den här artikeln jag hittade på SVD som inspirerade mig till det här inlägget.