Hur jag och Henrik träffades.

Det är alltid intressant att få veta hur folk träffades och hur de blev tillsammans. Detta skrev en vän till mig om för ett par dagar sen och det har inspirerat mig till det här inlägget. Historien utspelar sig över en lång period och jag tror hela historien är rätt så unik. För min del är den nästan magisk, utan att låta sådär löjlig… Jaja, here we go!

Jag och Henrik träffades på internet, aftonbladets chatt för att vara mer exakt nån gång under 1997. Jag kommer inte riktigt ihåg när, men jag vet att det var 97 i alla fall. Då bodde han utanför Helsingborg i Skåne, och jag bodde med mina föräldrar i Stockholm. Vi blev brevvänner och efter att ha chattat, skrivit brev och haft alldeles för många och långa samtal över telefon så bestämde vi att vi skulle bli ihop. Detta utan att ha träffat varandra på riktigt.

Ett par månader eller så efter att vi officiellt blivit ett par, då vi var typ 14 år gamla kom Henrik upp till Stockholm och hälsade på. Den resan gick inte så bra, och han åkte hem alldeles för tidigt. Ett par månader senare åkte jag istället ner för att hälsa på honom och det var på påsken 1998. Jag minns det som något helt underbart och det var min första resa ner till Skåne. Dock enbart ett par veckor eller så efter att jag varit och hälsat på tappade vi kontakten. En dag var telefonen avstängd och det gick inte att få tag på honom. Detta höll på i flera månader och det visade sig att telefonräkningen var för hög och de hade flyttat. Jag fick ett brev om detta, men på grund av en massa orsaker glömde jag svara på brevet i tid och när jag väl skickat iväg ett brev hade han flyttat igen och det gick inte att få tag på honom.

Därefter spenderade jag mer eller mindre 7 år för att leta efter honom, och det var inte förrän i slutet av 2006 som jag lyckades hitta honom, efter att en ny internettjänst precis släppts. Som tur var mindes jag hans födelsedag, vilket ledde till att jag hittade han direkt. Då bodde han i Ronneby och pluggade på BTH och jag var gift och bodde i Malmö. Ett par veckor efter att jag skickat iväg ett brev, träffades vi i Ronneby och jag sov över. Det var konstigt att ses igen efter så många år, men det var samtidigt fantastiskt. Vi var vänner och träffades lite då och då samt pratade på msn nästan dagligen och ju längre tiden gick upptäckte jag hur mycket jag uppskattade hans personlighet, och att han hade många (om inte alla) egenskaper jag alltid har letat efter. Dock var jag ju gift i början, men ett par månader senare skiljde jag mig och blev tillsammans med en annan person. Henrik var jag också intresserad av, men han var inte redo eller intresserad av ett förhållande, vilket jag accepterade.

I slutet av 2008, då mitt dåvarande förhållande tog slut, talade jag om för Henrik att jag var jätteintresserad av honom och att jag ville försöka igen. Det ville han med och vi dejtade i ett par veckor innan vi officiellt blev ett par. Nu har vi varit tillsammans i snart 3 år och jag har aldrig varit lyckligare. Aldrig. Med Henrik har mitt liv förändrats till det absolut bästa, och jag själv har förändrats och blivit en bättre person. Jag har fått mer självinsikt, ändrat perspektiv och jag lär mig mer och mer för varje dag hur jag kan förbättra mig själv och lösa problem snabbare. Detta hade inte hänt om jag inte träffat Henrik.

Jag vet att detta kan vara svårt att läsa om för mina ex, men det skiter jag i. Faktiskt. Det är viktigt att vara lycklig, utan att tvinga på andra en förändring som inte passar dem, eller är dåligt för dem i slutändan. Nu slipper jag oroa mig, vilket är underbart. Jag bara hoppas att andra får uppleva samma sak som jag gör idag. Hur egoistiskt detta nu än må låta…

1 reaktion till “Hur jag och Henrik träffades.”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.