Varför jag vill ha Grand Danois.

Jag älskar den här rasen och har gjort det konstant sen 1997 ungefär. Den första Grand Danois som jag träffade var i Anchorage, Alaska i USA när jag var på semester med familjen och hälsade på släktingar. Grannen mitt emot hade en gul Grand Danois och efter det mötet var jag fast. Jag var bara tvungen och ha en sådan hund! Många år har det gått sen dess och jag står fortfarande utan en GD vilket är mer än bara tråkigt och jag har planerat av och till under åren utan något bra resultat. Bristen på pengar har oftast varit den största faktorn, men det har även haft andra orsaker som jag ej tänker nämna här.

Hunden på bilden, är tyvärr inte min, men jag hoppas på att han kommer vara pappan till min första Grand Danois, då jag tycker att han är den mest vackra GD jag har sett. Han kommer ifrån kennel Grandison och har amerikanska linjer, vilket förklarar mankhöjd (säkert runt 1meter) och att han inte har så mycket läpp. Jag föredrar den amerikanska standarden när det gäller GD och det är inget jag skäms för att säga.

Varför vill jag då ha Grand Danois?
Jo, anledningen till det är för deras egenskaper. De är lugna, mysiga och riktiga kelgrisar! Det bästa dem vet är att ligga i soffan och mysa framför tv:n. Helt perfekt, med andra ord. Att de dessutom är så stora och höga är för mig en positiv bonus.