Min sista termin som student är bara början…

För en liten stund sen skickade jag iväg två stycken mail till cheferna på Arbetsförmedlingen i Växjö i hopp om att jag kommer få tillåtelse att komma dit och observera ett par gånger i månaden under den här terminen. Jag frågade också om mina framtida jobbmöjligheter eftersom mina jobbiga sjukdomar och brist på rätt hjälp har lett till att jag ej står till arbetsmarknadens förfogande, har jag inte så mycket arbetslivserfarenhet som önskas om man skall söka jobb som exempelvis arbetsförmedlare. Minst två år krävs, på vissa liknande tjänster på andra företag krävs ett år.

Dock är jag inte särskilt krävande gällande vad jag ska göra efter att jag är klar. Självklart är ett betalande jobb som är relevant till utbildningen mest önskvärt, men jag hade gärna praktiserat eller jobbat deltid. Huvudsaken är att jag inte behöver studera mer efter att min utbildning är över. Det orkar jag verkligen inte. Jag vill bara bli klar och sen vill jag inte ha något mer lån från CSN eller sitta med näsan i tråkiga böcker. Jag vill arbeta. Kliva upp på morgonen, äta frukost och ta bussen in till stan och sedan vara på ett kontor eller något annat ställe, där jag är i direktkontakt med arbetssökande funktionsnedsatta personer mellan 4 till 8 timmar per dag, där jag får någon slags ersättning som jag klarar mig ekonomiskt på. När jag sedan kommer hem så är jag officiellt ”ledig” och behöver inte bry mig om deadlines eller tråkiga föreläsningar.

Jag hade gärna kunnat arbeta som jobbcoach också och efter massa googlande så hittade jag äntligen information om hur man kan bli det på arbetsförmedlingen. Dock vet jag inte om det var ett bra besked eller inte. Det är nämligen så att man måste antingen vara egen företagare eller arbeta på ett företag som sysslar med rekrytering för att kunna bli jobbcoach. Visst, min slutgiltiga dröm är att bli en social entreprenör och jag vill vara egen företagare en vacker dag, men då krävs nätverk och kontakter. Därför ändrade jag fokus till sist och har bestämt mig att spendera ett X antal år på något annat företag, såsom AF, FK, Samhall eller någon annan rekryteringsfirma som även har funktionsnedsatta personer som klienter.

Oavsett vad som sker tror jag att det löser sig i slutändan. Den här gången har jag en kandidatexamen bakom mig, åtta år utanför arbetsmarknaden och möten mellan arbetsförmedlare och handläggare med olika egenskaper samt en rapport om min situation som komplett meningslös, enligt min föregående kontakt på arbetsförmedlingen. För en person som inte vill annat än skapa förändring i samhället för personer som råkat ut för samma sak som mig så ska det bli oerhört spännande att se vad som kommer ske härnäst. Jag kanske inte har flera års dokumenterad arbetslivserfarenhet utav arbetsmarknaden eller ett gigantiskt nätverk med arbetsgivare. Det jag däremot kan erbjuda är en förändring i bemötande och resurser för de individer som förmodligen behöver det mest. Vad tror du?

2 reaktioner till “Min sista termin som student är bara början…”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.