Tänk om kandidatuppsatsen leder till ett jobb?

Som vanligt är det alltid en trög start för mig när jag ska skriva en rapport som har en specifik deadline. Med min kandidat uppsats är det ingen bruten tradition, men idag har jag äntligen börjat komma någonstans i alla fall. I flera dagar har jag suttit och bara funderat i stort sett samt letat artiklar och funderat lite till. När jag väl har skrivit något har det inte varit sådär hyper akademiskt heller, utan det mesta låter rätt mesigt. Så har det varit med allt akademiskt arbete jag har försökt att utföra sen jag skrev uppsatsen i höstas. Jag antar att jag blev helt utkörd av att skriva B uppsats då, och sinnet har inte riktigt återgått till det stadiet som det hade behövts. Dock är jag så himla glad över att det här är snart över. Om bara nån dryg månad förhoppningsvis om allt går enligt planerna, är jag äntligen en person med en examen i pedagogik istället för stressad högskole elev. Sen är det dags att söka jobb!

Jag har sökt lite sommarkurser också ifall det värsta skulle inträffa och jag inte får något passande jobb. Skulle det absoluta ”katastrof-scenariot” inträffa så innebär det att jag fortsätter plugga till hösten, för det är bättre än att gå arbetslös, åtminstone för plånboken. Det är helt galet att jag får mer pengar varje månad av CSN än av a-kassan. Det är flera tusen mer som jag får! Jaja, det är en helt annan historia. Syftet med det här inlägget var att beskriva att jag jag faktiskt har kommit ett steg längre med min kandidat uppsats och sen tala om vad jag hoppas på ska hända sen. Det är kanske lite väl tidigt att börja diskutera på vad man vill ska ske om bara nån månad eller två, men ändå. Jag måste ju prata om något annat än faktum att jag ska flytta igen.

Förhoppningsvis innebär mitt kandidatskrivande att jag har större möjligheter att få jobb inom rekrytering av funktionsnedsatta arbetssökande, men bara jag får hålla på med något som är relevant för utbildningen så är jag nöjd. Rekrytering känns i alla fall som om det är min grej, för även om jag inte har det på papper så har jag ändå kunskap om arbetsmarknaden och jag är duktig på att stötta och hjälpa människor som behöver ett nytt jobb eller en annan förändring i deras liv. Om de sen lyssnar på mina råd är ju en annan historia, men ändå. Jag vet vad jag kan bidra med och jag hoppas att arbetsgivarna kommer att se den kompetens jag har i alla fall.

Det bästa jag har att gå på för att få ett arbete är min utbildning. Det är under den som allt bra har hänt och det är där jag har lärt mig mest om hur människor fungerar. Kan du minnas nån gång då du lärt dig något riktigt bra som du sedan har haft med dig under resten av ditt yrkesliv?