Sista veckan i Furuby har inletts.

Yes, då har denna stunden kommit då man verkligen kan börja säga adjö till att ha fått bo i den här lägenheten. Jag lämnar den med både tacksamhet och uppskattning, även om tiden här har innehållit både frustration, ilska och ångest. Tacksamheten kommer ifrån att det var möjligt att finna en bostad nära Växjö till rimligt pris och storlek. Frustrationen är relaterad till alla timmar man spenderat i väntande på bussar, både in till stan och hem. Ilskan, ja den är blandad med allt möjligt som inte nödvändigtvis behöver innebära boende. Kanske en trötthet av att diska minst 20 minuter varje dag är en orsak? Ångesten då? Ja, den är beblandad med hur jag har hanterat vissa situationer med ett par grannar. Jag är inte direkt stolt över det, men jag är glad över att ångesten över att bo bland folk som ignorerat en p.g.a. en fjuttig händelse snart är över. Förhoppningsvis behöver jag aldrig vara i en sådan situation igen. Dock är det upp till mig att se till att det aldrig sker.

Det är viktigt att hålla en god relation till sina grannar. Hur svårt det än är, så är det jätteviktigt. Problemet är att veta hur man skall gå tillväga för att det ska fungera. Något som jag verkligen har hoppats på nu är att jag äntligen lärt mig att hålla ett rimligt avstånd och behöver man prata med sina grannar, så ska man hålla det till väder och vind. Det är säkrast. Vänner kan man skaffa på annat sätt.

Vid tidigare tillfällen då jag har flyttat så har jag skrivit och sagt allt möjligt positivt om det nya stället. Det har varit skitsamma vart det har varit man flyttat till – det är bara bättre än det nuvarande stället man bor på. I hur många år som helst har jag velat flytta till Malmö. När jag väl hamnade där, var jag redan trött på stället och det var krångligt att bo även i den staden. När jag efter det flyttade till Kristianstad, så var det ”skönt” att komma bort från Malmö och vissa personer som bodde där. När jag bodde där så var det bara kaos konstant, vare sig det kom ifrån min egen lägenhet eller grannarna. Det var bara kaos. Sen flyttade jag till Karlskrona, och då var det ”skönt” att komma ifrån vissa personer där som man insett inte var ens vänner. När jag bodde i Karlskrona, var området bråkigt och vi fick ringa polisen ett flertal gånger. När vi flyttade till Växjö och den nuvarande bostaden så var det skönt att komma ifrån de bråkiga grannarna. När vi bott här i ett par veckor, förde grannarna under oss ett fruktansvärt oväsen och efteråt då man började inse hur gärna man vill bo centralt eller med gångavstånd till det mesta, så vill vi härifrån också och nu är det bara några dagar kvar tills att vi bor i stan.

Så har det alltså hållit på i flera år. Man tror att nästa ställe ska vara det ultimata stället och man ska aldrig behöva flytta igen. På ”det där stället” ska man göra allt som man alltid drömt om och det ska vara platsen man stannar på tills man dör. Eller  något i den stilen. Dock tycker jag att jag har en lite mer sundare syn på den här flytten. Jag hoppas på att bo i stan ska leda till mer vardagsmotion och en sund viktnedgång som ett resultat av det. Jag hoppas också att handlandet kommer fungera bättre och att stressen över tid, eller passa bussar kommer vara över efter flytten. I största allmänhet hoppas jag bara, även om jag vill att dessa förändringar faktiskt ska ske. Dock är det upp till mig att faktiskt ta trappan istället för hissen, cykla och ta promenader så ofta som möjligt och hitta fler anledningar att vistas utomhus. Jag vet inte hur det kommer gå, men jag hoppas att det kommer ske så naturligt som möjligt.

Dock återstår den eviga drömmen, frågan och hoppet om Grand Danois. Blir bostaden på Portvakten Söder den där jag äntligen skaffar Grand Danois? Man kan alltid hoppas. Det återstår att se. Dock är det förmodligen en större möjlighet nu, eftersom jag snart är klar med min utbildning. Får jag jobb med bra arbetstider och lön så kommer jag ha råd med GD.

Jag har väntat i 15 år på att skaffa denna rasen. Kanske blir det så att med ett sundare synsätt och livsstil så kanske det blir av inom 1 år? Allt jag vet är att jag vill bara ha Grand Danois och att denna flytt ska gå så smidigt som möjligt.

Vad är dina drömmar?