Ett liv med fibromyalgi är inte lätt.

Det finns inget mer deprimerande än att ständigt bli kontrollerad av sin egen kropp och inte ha någon kontroll över den. Så skulle jag vilja beskriva fibromyalgi i ett nötskal. Det är en sjukdom som försvårar allt och oavsett vad man än gör så finns den där. Jag har provat i stort sett allt för att må bättre trots den här nedsättningen, men det finns inget som fungerar i längden.

Att äta lchf kost hjälpte ett tag, men i slutändan var allt psykologiskt; den så kallade placebo-effekten var det, annars hade jag ätit så fortfarande. Detta var hösten -09 och snart tre år senare är man tillbaka på ruta ett. Att ha bra skor är dock A och O som vi säger här i Sverige, för mina symtom har lindrats mycket av att ha bra skor, speciellt har det bidragit till att jag orkar vara utomhus och gå eller cykla. Att stå hela dagen är döden. Bara stå still i mer än en kvart är döden för min del. Jag antar att självscanning därmed har hjälpt mig också, för att stå i en vanlig kö på ICA nån minut för länge kan förstöra mig i flera dagar.

Hur känns det då att ha fibromyalgi? Jadu… det är ju olika för alla. Jag tycker att jag har en väldigt extrem form av fibromyalgi, eftersom den påverkar så mycket och kroppen tål inte särskilt mycket förrän det är försent. Värst är det då det värker i höfterna, fast oavsett vart jag än har ont så blir jag deprimerad och ledsen ifall det gör för ont. För en vanlig person känns nog värken som extrem träningsvärk. Jag kan också ha det, men för min del känns det annorlunda. Vanlig träningsvärk kan jag leva med, det är en positiv känsla, medan fibro-värk bara är förpestande för humöret och välmåendet.

P.g.a. värken är det svårt för mig att jobba såsom andra personer kan. Jag är övertygad om att det finns arbetsmöjligheter för mig, så länge som jag kan undvika mina största orosmoln, vilket är att stå för mycket, sitta obekvämt på för hårda stolar, för mycket stress och för kall miljö. Dock efter mina erfarenheter idag då denna sjukdom tog över igen vilket ledde till att jag var tvungen att gå ifrån kursen i förtid, så har tankarna uppkommit igen om att när jag väl är klar med kandidatuppsatsen och ska söka jobb på riktigt att jag borde antingen börja med deltidsjobb eller försöka få hjälp via arbetsförmedlingen så min framtida arbetsgivare får kompensation ifall det inte skulle fungera. Med tanke på vad jag vill arbeta med så är det svårt att sitta hemifrån och arbeta, även om det är min dröm, för då hade mycket fungerat. Jag har ju suttit här under hela min studietid nästan och det har hjälpt oerhört mycket, även om det är trevligare att ha en plats att gå till varje dag.

Om jag hade varit frisk ifrån fibromyalgin hade mitt liv förmodligen varit komplett annorlunda, men det är inte lönt att fundera över nu. Här gäller det bara att gå vidare så gott det går och hoppas på att saker och ting löser sig. Tacksamt nog är lärarna på kursen väldigt förstående så det är skönt. Att gå på den här kursen är jätteroligt, så jag ångrar mig inte. Nu får jag ju cykla lite mera vilket är jätteskoj, trots värken så är det härligt som fan!

2 reaktioner till “Ett liv med fibromyalgi är inte lätt.”

  1. Tackar för tipset. Jag har faktiskt provat att äta gluten och mjölkfri kost för ett par år sedan, då mitt ex var glutenallergiker och jag själv hade fått för mig att jag mådde dåligt av mjölkprodukter. Det gjorde ingen skillnad på värken, och än så länge har inget jag provat hjälpt mot detta. Det spelar ingen roll hur mycket fibrer jag äter exempelvis. Jag har lika ont oavsett och allt annat fungerar dåligt.

    Under korta perioder funkar dock det mesta, men det är alltid placeboeffekten som tar i. I slutändan fungerar inget. Det som hjälper mot värken är massage, värme och stressfri miljö.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.