Får man jobb om man har fibromyalgi?

Ja, det är frågan. Själv har jag ingen aning, men jag antar att väldigt många svenskar som har denna förjävliga sjukdom faktiskt orkar arbeta lite i alla fall. Jag hoppas bara på att när jag är klar med min utbildning att jag också har möjlighet till att arbeta.

Under bra dagar, då jag knappt har någon värk, ingen direkt negativ stress eller något annat som varit i vägen för mig, så känns det som om jag klarar allt utan några som helst problem. När jag har en dålig dag, ja då är det ju självklart värre och värst blir det när jag gått för långt och gjort saker som min kropp inte är gjord att klara av. Ta bara juni månad i år, till exempel. Då höll jag fanimej på att svimma av eller något. Då återgick man till så som man kände för ett par år sen, då man återigen insåg att ”nä, jag borde vara förtidspensionerad för evigt…mummel, mummel,” eftersom man efter en vanlig dag med lite för mycket att göra, sa min kropp ifrån och värken varade konstant i över en månad.

Orsaken till det var många. Jag flyttade, packade lådor och bar saker. Jag längtade till att bo i stan. Samtidigt skrev jag kandidatuppsats, körde en massa och gjorde massa andra aktiviteter. Jag började också en sommarkurs på Linnéuniversitetet på campus, vilket innebar att jag var på en annan plats ca 8 timmar om dagen. Där målade jag, höll på med lera, och gjorde en massa annat. Om ett par veckor ska jag återgå till det också. Juni månad var en helvetesmånad och jag hoppas att jag aldrig ska behöva känna så igen.

Dock är risken hög, med tanke på att om jag får heltidsjobb, eller snarare fel jobb så kommer allt det där att återkomma fortare än kvickt. Det skulle vara en mardröm, men jag vet att jag kan klara av att jobba. Jag behöver bara lite hjälp att komma dit, förmodligen. Att vänja mig vid att inte vara hemma 8 timmar om dagen är som sagt bara en vanesak. Jag vet att jag inte klarar av att stå för länge, och jag behöver tydlig kommunikation och kontroll. Kan jag samtidigt få en bekväm stol att sitta på och ett bra skrivbord tror jag inte att det kommer vara några problem i huvudtaget. Jag vill bara få jobb och jag vill göra det till 100%.

Jag vill inte plugga mer, jag orkar inte med det. Jag vill vara ledig när jag är klar för dagen, och jag vill få betalt för det jag gör. Min utbildning med allt fokus jag har lagt på min tidigare erfarenhet som förtidspensionär i 8 års tid har gett mig en passion för rekrytering som aldrig förr. Mitt kall i livet måste vara att hjälpa funktionsnedsatta, samt andra som har svårigheter att få arbete. Det är min dröm att få göra en skillnad i det svenska samhället och bidra till att andra människor i samma sits som jag att få det liv som de har drömt om. Om jag bara ska sitta hemma och ruttna bort på skattebetalares pengar – då får det fanimej vara. Jag tänker inte acceptera det. Mitt liv ska börja på riktigt när jag är klar med utbildningen, med lön för mitt arbete och med en positiv förändring för de som har det svårt.

Om jag lyckas eller ej, det får tiden avgöra. Det enda jag har kvar att göra nu, är att skriva ett hejdundrande CV med personligt brev som får min framtida arbetsgivare att tappa hakan och anställa mig utan problem. Jag är på god väg, sen får vi se vad som händer.

Frågan är bara… kommer jag orka?