Jag måste skaffa mig en hobby!

Jag har under väldigt många år spenderat min fritid med att så kallat ”pilla med min blogg”. En hobby som jag faktiskt tycker väldigt mycket om, även om det inte gett mig särskilt mycket tillbaka. Jag bloggar för att få utlopp för mina tankar och känslor, men jag gör det även för att nå ut till människor som kan ha nytta av att läsa om det jag funderar på. Detta har lett till att jag under vissa tillfällen återkommit till att jag kräver uppmärksamhet, annars får det vara, och det är just det som är mitt problem.

Det jag vill göra, och tycker är roligt, som att blogga eller videoblogga är ingen succé. Visst, jag vill väl inte ha en miljon besökare till min YouTube kanal, eller flera tusen läsare på min blogg, men drömmen om att faktiskt lyckas med det finns där, och det är den som gör att jag kämpar på genom att göra tappra försök till totalt oplanerade blogginlägg och videos som knappt någon läser eller tittar på, och efter att ha kollat på besöksstatistiken så blir jag oftast bara ledsen och vill ge upp. Ändå så tycker jag att det är så roligt att göra detta.

Jag har under den senaste veckan, efter många funderingar kring mitt liv och hur det har varit för mig under den här våren, och resultatet är inte särskilt rogivande. På sistone har jag krälat in oerhört djupt i extrema lösningar på mina hälsoproblem, likväl som min vardag, och det jag har kommit fram till är detta:

Jag kan inte fortsätta så som jag har gjort på sistone. Jag har knappt bloggat alls den senaste tiden, som jag har nämnt i mer eller mindre varenda blogginlägg jag skrivit sen i höstas, och i dagsläget ångrar jag även min flytt tillbaka till WordPress, då det innebär onödiga pengar för en blogg som jag knappt går in i numera. Det är dumt att betala nära 70 kr per månad, för ca 1 inlägg. Tanken var med den här flytten att jag skulle ”starta friskt” såsom jag gör konstant hela tiden med min förbaskade blogg, med flytterier hit och dit, utan att ens ”starta friskt”. Jag fortsätter bara som om inget har hänt. Besökarna skiter i mig, jag gnäller om hur lite uppmärksamhet jag får, och så fortsätter det i en ond cirkel. Det som lugnar ner mig är faktumet att jag INTE bryr mig om det här på ett tag, och under det senaste året har jag egentligen inte bloggat alls. Det är både bra, men tråkigt. Istället har Google+, Facebook och Youtube tagit över min fritid. Det är för tillfället roligare att vara aktiv på G+ än att blogga. Om det fortsätter så, har jag ingen aning om, men tråkigt är det.

Gällande min osynliga karriär som videobloggsstjärna på YouTube, så har jag återigen gjort mitt för att starta om från början igen. Med mitt senaste försök, så laddade jag upp ca 5 videoklipp på engelska, där jag med skitdålig redigering och totalt oplanerade videoinspelning, knappt fick några prenumeranter eller visningar. Jag tror 43 ”besök” eller vad man nu ska säga vad det jag fick på en av dem. Min urusla video om Nexus 4 fick dock lite fler tittare, men den räknas knappt. Den var så dåligt gjord att jag skäms över att se den. Det är inte särskilt roligt att titta på filmer med mig själv, när jag är så här fet också. Det bidrar inte positivt till mitt sinne, eller nått. Jag blir bara arg när jag ser att jag har dubbla hakor numera, om inte tre.

Nä, mitt problem är att jag är för ytlig och självkritisk och det bidrar bara till massa dåliga saker. Såsom jag har mått den här våren, med konstant fibrovärk, stress över vädret och hur mycket jag vill gå ner i vikt och förbättra min hälsa, så har allt bara gjort saker mycket värre. Livet är skit för tillfället, och till sommaren blir jag arbetslös, om jag inte på ett mirakulöst sätt får jobb direkt efter examen. I värsta fall står jag helt utan inkomst, i näst värsta fall blir jag sjukpensionär igen, och i tredje värsta fallet, får jag i så fall stödinsatser ifrån Arbetsförmedlingen som innebär att jag stämplas som sjuk, funktionsnedsatt och i behov av daglig verksamhet och LSS. Det vill säga, så som det var innan jag började studera, och AF stämplade mig som icke social kompetent pga att jag inte klarade arbetsträning på fabrik.

Frågan är bara vad jag ska göra med min fritid. Spela spel? Nja, jag har börjat sakta men säkert att prova det igen, då det hade varit kul att bli en gamer-girl på riktigt, och så får jag och Henrik mer att göra tillsammans, istället för att bara ha en tråkig vardag framför teven om kvällarna. Problemet är att exempelvis bloggande, videobloggande eller allmänt TV tittande är mycket roligare än spela spel, även om jag faktiskt njuter lite av att spela spel tillsammans med andra.

Jag fattar bara inte varför jag hänger fast i hobby grejer som inte ger mig något. Att spela spel kan väl för fanimej vara roligare än att hålla på med en icke framgångsrik blogg eller YouTube kanal? Att gå promenader är väl roligare och bättre för hälsan än att bara sitta o titta på filmer och serier? Nä, mitt huvud tycker inte så, och jag föredrar att göra saker som i slutändan bara är dåligt för mig, eller orealistiskt (som Raw food) istället för att glädjas av andra saker.

Jag behöver en hobby, men vad fan kan passa en sån latmask som mig? Ingen jävla aning…