Arbetslös och urfattig – igen?

Jag har ännu inte tagit examen offentligt ännu, men jag är tekniskt sett arbetslös. Häromdagen skrev jag in mig på arbetsförmedlingen igen, och jag är glad över att det var möjligt. Såsom min situation ser ut nu, så är jag i praktiken arbetslös, då jag bara går och väntar på att få opponera min uppsats och redovisa en uppgift för kursen jag läser på Linné för tillfället. Hela våren har mitt schema varit mer än supertrögt, och jag har mer eller mindre varit konstant ledig utan förpliktelser eller hårda arbetsuppgifter. Hela kursen jag gått under våren har knappt inneburit något arbete alls. Det beror på att jag antingen är väldigt van vid att forska och skriva, eller att det inte var tillräckligt svårt. Oavsett vilket är jag tacksam, för ett långsamt tempo är precis vad jag har velat ha den här våren.

Jag ska också ansöka om sjukersättning, och jag har påbörjat allt arbete med det. Det enda som saknas är lite uppgifter för bostadstillägget, då FK kräver tusen intyg från fan o hans moster för att kunna ta beslut numera. Slöseri på papper, när all information går att få tag på digitalt. Det hade underlättat extremt om man hade kunnat skicka in sin ansökan via mail eller via deras hemsida, men det går inte i dagsläget. Istället ska vi slösa papper och tid. Jaja, det är en annan historia.

Det känns väl sådär att ansöka om sjukersättning, men jag har inget annat val. Får jag det så är det den högsta ersättning jag kan få, näst efter ett arbete. Eftersom jag aldrig jobbat i samma mån som en som inte är ”sjuk”, så har jag inte rätt till a-kassa, och arbetslöshetsersättning i övriga fall är så sjukt låg att det är urlöjligt. Jag fattar inte hur det är tänkt att man ska överleva i samhället idag. Allt kräver fan pengar, annars är du körd. Jag börjar faktiskt inse att venus projektet och en resursbaserad ekonomi borde vara standard istället för det här tjafset som bara innebär konstant oro.

I dagsläget har jag o min sambo utgifter som motsvarar vad en normal svensk får ut efter skatt, om man jobbar heltid. Hyran är mer än halva utgiften, och vi lägger närmare 5k i månaden på mat. Allt av det går dock inte till mat, och vi har säkert nån tusenlapp av det som någon slags säkerhet. Jag har tidigare haft pengar till mat på 1000 kr för två personer, så det går att överleva på lite pengar. Dock får man bara äta potatis och pasta, men jag har överlevt på det. Idag äter man ju inte särskilt varierat, och att dricka juice för att förbättra hälsan har inte bidragit till någon förbättring i huvudtaget. Viktminskningen avtog, as usual, och jag mår lika dåligt som tidigare. Jag orkar inte bry mig om det nu.

Nu hoppas jag bara på att det vänder snart. Att mitt humör förbättras, att jag slipper oroa mig över pengar, framtiden och att jag faktiskt får någon nytta av min utbildning.