Ge fan i min kandidatuppsats!

Jag har ruttnat totalt på att vara student för tillfället. Jag vill bara bli klar med skiten, men för närvarande så vill jag bara ge upp. Jag skulle ha tagit examen i höstas – om allt hade gått som planerat. Men istället så gick det totalt åt skogen, och nu sitter jag fortfarande här och rättar till ”misstag” som bara säger mig att jag inte kan skriva C-uppsats for shit.

Syftet med min kandidatuppsats är att studera bemötandet mellan arbetsförmedlare och funktionsnedsatta arbetssökande. Inget annat! Mina frågeställningar berörde enbart detta och sedan lades det till något med vad de lär som bemötandet. Dessa ändringar var ok. I slutet av september förra året lämnade jag in min kandidatuppsats för opponering, och både jag och min handledare var nöjda med vad jag hade åstadkommit. Några dagar senare fick jag beskedet att examinatorn var inte nöjd.

Ett tag senare fick jag reda på att ungefär hälften av det jag hade gjort skulle tas bort, för det var irrelevant (vilket innebar allt med de arbetssökande, som består av 50% av studien). Fokus på förändring skulle läggas till och några andra småsaker. Efter några månaders betänketid var det dags att sätta sig och rätta till det här, och jag kom fram till att detta kan inte vara etiskt korrekt att vilja ändra på så mycket. Det är ändå min forskning och min studie. Jag har följt forskningsseden och gjort ett etiskt korrekt arbete och jag har svarat på mina frågeställningar. Jag har gjort allt. Detta är dock inte tillräckligt.

Efter att ha diskuterat med min handledare så kom vi överens att jag bara behövde ändra de små sakerna + lägga till nån mening här och där om förändring, trots att detta ej var det originella syftet med min kandidatuppsats. I min studie har jag ej utgått ifrån att någon förändring ska ske, utan syftet var enbart att observera bemötandet mellan arbetsförmedlare och funktionsnedsatta arbetssökande. Det jag fann var mer eller mindre mirakulöst och jag är väldigt hoppfull med mina resultat. De visade nämligen att skäl för positiv förändring faktiskt finns.

Under våren så har jag suttit lite då och då och lagt till lite fler meningar och rättat till andra små misstag, vilket är fullt förståeligt då det alltid är något som kan rättas till med en kandidatuppsats. Dock så fick jag reda på ytterligare saker med min uppsats som innebär ännu mera jobb och pillerill än vad jag orkar med. Nu måste jag lägga till saker om samspelsprocessen och tamejfan allt ska handla om den här jävla samspelsprocessen. Visst, jag erkänner,  det är ett samspel som pågår, men jag har ändå utfört forskning som ej använt sig utav begreppet och fått ett fullständigt resultat. Huruvida det pågår en samspelsprocess, kan jag gärna diskutera under opponeringen. Den som aldrig blir av verkar det som. Jag kommer få hålla på och pillra på min uppsats tills att den tillslut handlar om arbetsmiljö på volvos fabriker, eller nått i den stilen. Det känns som om att jag inte får lov att skriva om jag vill, eller dokumentera det som jag vill heller. Eller göra som jag har gjort, vilket är att dokumentera vad som skedde under mötena precis som det faktiskt skedde utifrån fenomenologi som ansats. Men det går inte verkar det som, eller så är det jag som missförstått.

Så som jag tolkat ”samspelet” i min studie, så kan det inte bli mer tydligare än vad jag faktiskt dokumenterat. Det är som om att jag måste skriva en symfoni, när någon bara plinkat lite simpelt på ett piano, eller inte lärt sig spela gitarr ordentligt – och jag då ska kora det som ett mästerverk. Det hände inte på det sättet, och jag känner att detta är komplett oetiskt för forskning inom pedagogik.

Är det verkligen så att examinatorn får lägga sig i så mycket? Är det tänkt att det är ok att lägga till massa strunt som inte funnits där från början, även om det går att tolka det lite hur man vill. Bara för att man tycker att en studie ska innehålla vissa aspekter, behöver det i min mening inte betyda att en studie behöver vara utformad på ett sånt sätt.

Jag skrev min uppsats precis som jag ville, men min uppsats är inte min längre. Jag kan inte längre stå för det som är skrivet, och när jag väl får genomföra en opponering på den så vet jag inte hur jag kommer försvara den. Begrepp som samspel och förändring är viktiga, men för min uppsats så är det mer något av en diskussion snarare än ren och skära forskningsresultat.

Detta kan bara inte vara korrekt. Det måste vara oetiskt att lägga sig i den forskning jag har gjort. Rätta mig om jag har fel, men jag tror inte på att detta är rätt och helt ok. Vad tycker du?