Jag undrar hur min framtid ser ut…

Min bakgrund som sjukpensionär. Min historia med värk. Mitt liv som student. Min erfarenhet av självstudier. Min längtan efter Grand Danois. Min dröm om att arbeta heltid. Min framtid…?

Ja, hur ser min framtid ut egentligen? Från och med nästa vecka, så kanske jag får en klarare inblick åt vilket håll jag är på väg. Jag har precis kommit hem från ett möte om socialt företagande. Från och med Måndag, den 26:e augusti 2013 skall jag medverka i ett projekt som heter SPRING, som handlar om socialt företagande, där jag hoppas att min kompetens och mina idéer att hjälpa personer med funktionsnedsättningar hitta deras drömjobb, kan leda till fantastiska framgångar för både Växjö som stad och socialt företagande som begrepp och verksamhet.

Bara för att man har en funktionsnedsättning ska inte det betyda att när man väl får ett arbete, så skall man enbart utföra ”skitjobb”. Visst, många är säkert glada över att överhuvudtaget få ett arbete efter att ha varit långtidsarbetslös eller sjukskriven med nedsatt arbetsförmåga, men jag tror också att även dessa människor har drömmar om vad de vill arbeta med och bidra till samhället.

Jag har ett flertal idéer på hur detta kan funka i samarbete med det här projektet, och jag hoppas att fler än jag är intresserade av mina lösningar. Frågan är senare hur man går vidare. Om jag får lov att spekulera…

Någon gång under denna utbildning (projektet, alltså) så hoppas jag att jag lyckats få en anställning på minst 25%, där min kompetens om människor med funktionsnedsättningar kommer till stor glädje för deltagarna i projektet. Jag hoppas också att jag får min sjukersättning beviljad på minst 75% innan jag får denna anställning med, men innan jag blir anställd (någonstans) så vill jag, och behöver en sjukersättning på 100% då min arbetsförmåga är i dagsläget tveksam, men jag tänker inte tappa hoppet ännu. Pengamässigt tjänar jag mer på att vara anställd, även om jag bara är det på 25%.

Jag har också förhoppningar om att jag, tillsammans med andra värdefulla personer får möjlighet att starta en ny verksamhet tillsammans inom socialt företagande. En absolut dröm hade varit om det hade varit otroligt digitalt baserat, där arbete hemifrån är mer än fullt möjligt, men jag har inga förväntningar där alls. Det är bättre att utgå ifrån att jag är den som är mest digitalt inriktad.

Så här känner jag mig ibland, trots att jag inte är en programmerare, kodare eller utvecklare.

Jag har under alla år jag levt känt mig som en alien bland folk, och det har oftast att göra med att INGEN av dem är några direkta fan av teknik, och de vet knappt vad en mobil är, och Google är de alltid rädda för. När ingen förstår min beskrivning av hur bra teknik kan vara i de flesta fall, och alla vägrar lära sig hur en dator fungerar, eller de är stenhårt besatta av att bara använda Internet Explorer som webbläsare – ja då känner jag mig ensam och utanför!

Jaja, tids nog lär jag garanterat sluta vara en magnet för teknikrädda människor, och min framtid kommer nog att bli så pass bra så jag får det jag önskar mig – utan att slita ut mig i onödan. Jag bara hoppas på att jag har en framtid på arbetsmarknaden… Tvivlet kommer alltid att finnas där, tills jag får bekräftat vad jag kan bidra med i faktiska termer, och tills första lönechecken kommer så ska jag göra allt jag kan för att ta det ett steg i taget.