Fullt ös – nästan medvetslös!

Har inte bloggat på nästan en månad nu. Skäms på mig! Smisk på fingrarna ska jag ha, eller nått i den stilen. Jag har egentligen inte haft ork att blogga på sistone. Jag är så trött om dagarna nu efter att jag kommer hem från Spring-projektet, att jag sällan har ens startat datorn, så då blir det inte mycket till bloggande, tyvärr.

En sak är i alla fall säker, och det är att jag har roligt om dagarna. Jag trivs så fruktansvärt bra i gruppen och det är kul att lära sig mer om socialt företagande. Nästa vecka ska vi börja avancera oss lite mer angående affärsidéer, och det ska bli spännande.

Idag har jag varit på studiebesök på Fidos hunddagis som ligger på teleborg i Växjö. Det var jättekul att umgås med hundar igen, och jag är glad att jag fick vara just där idag. Annars hade jag protesterat! Förhoppningsvis kommer jag få komma tillbaka lite senare i höst och praktisera ett par dagar till, när vi får möjlighet till det, men i så fall så ska jag bara göra det ett par timmar om dagen, för nått annat hade jag inte orkat med.

Vi var ute och gick i ca 90 minuter, och även om jag sällan har problem med att promenera så var det riktigt jobbigt sista biten, då jag för närvarande har mycket värk i mina höfter, och när värken sitter där – ja då är det kört! Det gjorde att jag kände mig totalt död när vi kom tillbaka, men jag var ändå riktigt glad över att vara där. Det var inte tråkigt en enda stund, och det är positivt. Hundarna var så snälla, och personalen var mycket trevlig.

En av personalen har också ägt grand danois tidigare, och vi satt länge och pratade om rasen, vilken typ av mat man bör ge och hur mycket motion de ska, och vi var nog väldigt oense tror jag nog om vad som var bäst. Jag vet i alla fall vad mina instinkter säger – och det är att en GD är värt allt besvär. Jag har träffat på både super lugna GD’s och riktiga busfrön, men jag tror på sunt förnuft i den mån att rätt typ av träning, och en balans av motion samt en BARF diet (Ben och Rå Föda) är optimalt för att en GD ska må bra och undvika problem och sjukdomar. Detta kan jag säga efter att ha spenderat 15 år drygt genom att studera rasen och läsa på om den, samt att jag också funnit ny information som verkar vara väldigt bra för rasens välbefinnande.

Jag kommer att träna min framtida GD i en så positiv förmåga som möjligt, och särskilt ska jag följa en hundtränares råd som kallas för ”progressiv positiv förstärkning”. Vill ni veta mer, så kolla in kikopups Youtube kanal, så förstår ni vad jag menar. Hon som gör videorna, är kanske inte alltid så jättebra på att ”prata framför kameran”, men hennes teknik är underbar och ger snabba resultat! Det funkar tusen gånger bättre än cesar millans metoder som bara innebär ständiga korrigeringar (corrections, på engelska) och myter om dominans som inte existerar.

Jaha, det blev lite mera hundsnack här än vad jag hade tänkt, men det får gå ändå. Förhoppningsvis intresserar det någon därute =)