Uppdatering från resan och andra funderingar

Jag är nu hemma från skottlandsresan, och jag har haft riktigt, riktigt roligt! Jag är så glad för att jag fick följa med, och vi hade det väldigt trevligt. Det var fullt ös – medvetslös varenda dag, men det var det värt. Jag fick inte så mycket egentid på hotellet i början av veckan, men jag överlevde ändå. Den totala tröttheten som jag fortfarande känner av, har jag nog inte känt på flera år. Jag minns ärligt talat inte sist jag var så här trött, men nu börjar jag i alla fall sakta men säkert återgå till att bli mig själv igen.

Jag tänker inte direkt tala om vad vi har hittat på. Jag har varit tillräckligt tjatig om det på sociala medier, och delat med mig av både det ena och det andra. Jag åt massa god mat i alla fall, promenerade som en tok och träffade nya vänner. I det stora hela så var det underbart från sekund nummer ett. Jag längtar tillbaka till Skottland. Det är ett fantastiskt ställe. Billigt, för att vara svensk att åka dit tycker jag med, i alla fall när det gäller att äta ute och handla mat.

Om man ska uppdatera er angående mina funderingar kring förra inlägget jag skrev, det om paleo och mitt lilla mat-experiment. Det gick riktigt bra att äta såsom jag planerat. Nästan inga mjölk eller spannmålsprodukter kom i närheten av mig. De flesta dagarna åt jag en gigantisk tallrik med frukt till frukost som mättade mycket bättre än de dagarna jag åt engelsk frukost med massa protein. Magen däremot mådde skit varje dag, så det är inget nytt. Det berodde på att jag inte hade min frömix med mig. Då mår magen min skit, tyvärr.

Hur gick det då med vikten när jag kom hem? Jag kände mig lättare, och mådde bättre när resan började närma sig sitt slut, men när jag väl vägde mig och mätte mig på alla ställen, så var det en total besvikelse. Jag har gått upp över 1 kg och minst 1-2 cm på varje ställe, så att äta som jag gjorde den veckan – vilket var löjligt mycket grönsaker, kött och spannmålsfritt samt att promenera som en tok fungerar alltså inte. Sen i måndags har jag dock gått ner nästan allt igen, och det jag har gjort är bara att ätit mindre. Det verkar fungera bättre. Att bara äta mindre. Promenader hjälper väl också, men det verkar viktigare att bara äta mindre, och sen är det skitsamma vad jag stoppar i mig, bara det är mindre rent kalorimässigt. Jag trodde att jag hade ätit mindre när jag var i skottland, men det kan jag då inte ha gjort. Visst, jag åt bara 3 ggr om dagen, utan att gå hungrig resten av dagen, eller bli godissugen. Här hemma äter jag ju bara skräp, men det kanske det min kropp vill ha för att sakta gå ner litegrann – om det ens är möjligt längre. 65.1 är kanske min lägsta punkt jag kan komma till nu, och midjemåttet kanske aldrig går under 88 igen? Vem vet…

Jag vet bara att jag är trött på det här, så nu återgår jag igen till att äta vad jag vill, när jag vill och bara hoppas på att jag faktiskt till sist antingen går ner till min målvikt, eller att jag börjar trivas som en (icke faktisk) fetknopp. Jag får ju inte säga så, eftersom jag är normalviktig nu, men jag väger ändå 15 kg mer än vad jag vill + att mitt bukfettsomfång är farligt stort, trots att ingen annan jävel vill inse det.

Nä, jag är inte arg. Jag är bara trött på det här, men jag är glad över att vara hemma igen. Fast jag längtar ändå tillbaka till Skottland. Dit ska jag igen. Frågan är bara när?