Den skoltrötta eleven fortsätter plugga…

Ja, detta är den bittra sanningen, men vad ska man göra? När man lever i Sverige idag, och man varken har jobb, en någorlunda bra inkomst och är precis (äntligen) färdig med sin högskole examen, och hoppas på att slippa allt vad skola heter – ja, då dyker bara en möjlighet upp för att inte gå bankrutt i sommar, nämligen en utbildning till att lägga i sitt CV.

Jag har blivit antagen till en utbildning i administration på Lernia, och idag var min första dag. Det känns ändå rätt bra, under omständigheterna, då utbildningen är väldigt flexibel vilket passar mig bra. Det är också mer högskola än gymnasie/komvux utbildning, vilket är ännu bättre. Hur pass anpassat det blir, får jag reda på senare, men jag förbereder mig på det värsta.

Det värsta innebär att jag är tvungen att vara på plats måndag till fredag mellan 8 på morgonen och 16 på eftermiddagen. Det är inget jag hoppas på, eftersom min hjärna inte funkar att arbeta så intensivt med uppgifter när det finns folk i närheten. Jag har upptäckt det själv efter 5 års högskola, att jag funkar bäst med att sitta hemma och lösa mina uppgifter i min egen takt, men förhoppningsvis så går detta att ordna på ett sätt som gör alla nöjda.

Exempelvis hade jag kunnat gå på varje föreläsning som är nödvändig. Jag behöver nämligen inte läsa exakt allt som utbildningen innehåller, för mycket av det har jag redan läst. När jag behöver lära mig specifika program, så kan jag mycket väl sitta på deras datorer och lära mig dem, om jag inte får möjlighet att installera en version själv på min egen dator. I annat fall hoppas jag på att få arbeta hemifrån så mycket som möjligt, och få stora uppgifter med en deadline att slutföra, så jag kan fokusera på bästa sätt och lägga upp min planering som gör att jag kan visa framfötterna.

Det enda som är riktigt lockande med att vara på plats är dels att jag hade behövt ”öva upp” min förmåga att vara på annan plats än mitt hem, så när jag väl får jobb eller annan praktik, så blir det lättare att faktiskt vara nån annanstans om dagarna, så jag vänjer mig vid det. Att gå 100% pang bom med 8 timmars arbetsdagar, när man är van vid att göra allt i sin egen takt, så hade det varit fruktansvärt jobbigt, men jag är öppen för förslag. Den andra saken som är lockande är att jag får en plats som är lämpad efter mina svårigheter, d.v.s. att jag får en ordentlig stol, höj och sänkbart skrivbord samt andra hjälpmedel så jag slipper få ytterligare problem med min kropp.

I det stora hela så är det blandade känslor. Jag hade ju hellre sökt jobb och gått hemma, men eftersom jag förlorar mitt aktivitetsstöd om jag inte har en praktik eller gör något annat, så har jag inte så många andra val. Jag är överlycklig för att jag lyckades ordna något så snabbt, så jag inte förlorar några pengar på det, för att gå ytterligare en sommar till helt utan en egen inkomst vägrar jag gå med på! Nästan varje sommar de senaste åren så har jag haft 0 kr i inkomst, vilket resulterade förra året i att alla våra sparpengar gick åt. Det är inte en rolig känsla…

Jag får i alla fall semester, och det är ju positivt!